hölja med blomster det helgade tjäll! Broder! — i lifvet du var oss så kär, — ack! än i grafven du älskad är. Slumra nu stilla i Englarnes frid, dröm om oss, du lilla, dröm lycktad vår strid; Psväfva med Gudstämda harpan ibland vosedd ned bland oss från stjernornas land. männ der uppe du hör nu vår sång! O! månn vi träffas bland Englar en gångnie 5538.)