Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1856, sida 1

— Visst fruktar jag för er, mylord, svarade han, — och vill ni veta hvem jag fruktar, så är det Hans Herrlighets son . . er broder. — Och hvarför fruktar du denne, då han är min bror? Känner du honom från en så dålig sida? — Jag känner honom af detder samtalet, mylord, fast han icke talade många ord .. . Och då jag nu är bekant med hans planer OCh afsigter, vet jag också, att man ej under en broders lifstid tillträder ett sådant arf, som det han . . . jag ber om förlåtelse ..tillsmilat sig, utan att hysa den fruktan, att man skall beröfva denna orätta arfvedel . . . och deremot är man på sin vakt. — Då är således äfven Mortimer på sin vakt och fruktar mig, i stället att jag skulle frukta honom. — Saken har två sidor, mylord, likasom vapnen äro af två slag: skyddsoch anfallsvapen. Dä man ej vet, hvilketdera slaget af vapen sir Mortimer bär, är det bäst för er att åtminstone bära skyddsvapen. — Vet du något närmare om honom och hans förehafvande? — Ingenting annat, än hvad hans tjenare berättat, att han är häftig, vildsint och mer böjd för ondt än godt. Här slutade samtalet om detta ämne. Jag lofvade och företog mig att vara på min vakt. Emellertid mötte jag aldrig den af Phillipps fruktade personen, ehuru han stundom om förmiddagarne, i min frånvaro, besökte mr Graham. I början undrade jag deröfver, att vi aldrig träffade hvarandra, helst jag hyste den tro, att min bror ville söka ett tillfälle att träffa mig, för att broderligt tala om det mellan oss förefallna; men snart lugnade jag mig med den tanke, att min fars fortfarande sjuklighet afhöll honom från längre utflygter och att