Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1856, sida 2

ta öfver mig. Alla dagar vid middagstiden red jag, vanligen åtföljd af Othello, till mr Grahams, som snart blef min förtroligaste vän och rådgifvare, spisade hos honom och qvarstannade der, tilldess den sena aftonen, ofta äfven den inbrytande natten återkallade mig till min stilla boning. Vid desse regelmässiga och af ingen vedervärdighet afbrutna sammankomster samtalade vi icke allenast om mina förhållanden och hvad som nyligen händt och sannolikt komme att hända oss, utan vi sysselsatte oss äfven med dagens händelser, med hvilka de till Codrington-IIall ankommande tidningarne gjorde oss förtrogne, eller med främmande folks och länders litteratur. Företrädesvis var det de grekiske och romerske klassikerna, hvilkas lugna och upphöjda anda vi gemensamt sökte tillegna oss, och hvilkas studium städse var oss en källa till andlig njutning, glädjefull undervisning och hjerthugsvalelse. Miss Ellinor deltog vanligtvis i dessa samtal, när hushållet, som hon sjelf förestod, ej hindrade henne derifrån; verksam och insigtsfull, antingen det nu gällde längesedan förflutna eller sig förberedande händelser, blef jag mer och mer klart medvetande af den utmärkta flickans värde, och måste beundra icke blott hennes ädla sinnelag, hennes för allt godt och skönt mottagliga, rena och friska själ, utan äfven hennes gedigna och fasta karakter, som ej var utvecklad genom umgänge med verlden, utan genom tänkande och undervisning och den lyckliga naturanlag och en hastig uppfattning stålsatt och oändligt förskönat. (Forts.)