Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1856, sida 1

ner jag, att man trampar er under fötterna, och det finnes något i mitt hjerta, som aldrig kunnat fördraga en ädel själs förnedring .. Ännu en gång, mylord, betänk, att er far kan dö i dag, och att er bror, som jag minst sagdt, icke kan högakta, redan i morgon kan nedblicka på er med spotsk hållning . att ni utan knot måste se honom i besittning af det, som tillhör er. Jag stod med sänkt blick framför fadren och hans dotter .. I min själ hopade sig skugga på skugga, och i mitt hjerta var det såsom en natt, på hvilken ingen dag följer. Pastorn fortfor: — Mylord! Ni bör åtminstone för möjliga fall taga er tillflykt till lagens biständ. Jag vet, att ni engång skall tacka mig för mitt råd, ehuru jag ej begär er tacksamhet, ty jag gör här blott min pligt, såsom jag förut äfven der gjort den. Jag har en äldre bror i London, en redlig och lärd man och skicklig jurist; jag vill skrifva till honom och framställa saken. Ni å er sida bör begifva er till honom och fråga honom om hans råd, ty er sak, som ännu är långt ifrån förlorad, kan snart fullständigt vinnas. — Hör ni mig nu äfven, mr Graham, sade jag — och ni, miss Ellinor må bedöma, om jag gör rätt eller ej. Min sak är redan förlorad, ty jag har redan afstått från rättigheten att engång ärfva min far, och om jag öfverhufvud velat taga den i anspråk, skedde det ej för att njuta hans rikedomar och herrska öfver hans gods, utan endast och allenast för att bära den mans namn, som gaf mig lifvet. Men detta namn tog jag med desto större ihärdighet i anspråk, på det att jag, i besittning af detsamma, ej måtte vara utsatt för den skymfen att höra sägas om mig, att jag visserligen får bära min mors, men ej min