na på katolska presterna. Men alla protestanter skola så mycket ifrigare arbeta på att hos ungdomen inplanta hat till romerska kyrkans grundsatser, och på detta sätt skall konkordatet medföra en verkan rakt motsatt den presterna åsyftat. En sjerdedel af ungerska jorden tillhör katolska kyrkan och det högre presterskapet besitter ofantliga inkomster, några biskopar t. ex. öfver 600., 000 sloriner (600,000 rdr banko), medan deras liderliga lefnad utgör en allmän skandal. Rättvisan kräfver dock att erkänna, att de protestantiska landtpresterna äro föga bättre. En familj hade berättat för referenten, att den icke ville besöka den lutherska kyrkan, emedan presten ofta var så drucken, att han icke visste hvad han sade. Oenigheten emellan lutheraner och reformerte är större än den emellan protestanter och katoliker. Den verkan, som anblicken af all denna andliga uselhet utöfvar på folket kan lättare tänkas än beskrifvas. Trohet inom äktenskapet är okänd ibland adeln. De som äro mest förbittrade öfver konkordatet äro de katolska lekmännen, hvilka omtala kejsaren som en svag, bigott pojke, som, när mordförsöket gjordes emot honom och han fick ett lätt sår i nacken, lurades af sin mors bigtfader, en jesuit, att göra det löftet att lemna sitt rike i påfvens våld, ehuru hans förfäder hade i så många århundraden manligen kämpat emot Roms anspråk. AMERIKA. Enligt de med Arrow ingångna berättelser från Montevideo fortfara, ehuru lugnet hittills icke blifvit stördt, slitningarne emellan partierna och hota att leda till allvarsamma stridigheter emellan Uraguay och Brasilien. I spetsen för de tvenne partierna stå Flores och Oribe, hvilka en tid syntes handla gemensamt. Ehuru ingendera af dem innehar en officielestallning, beherrskar Flores de begge kamrarne fullständigt, under det Oribe utöfvar det oinskränktaste inflytande på verkställande makten. Följden häraf har varit en mängd konflikter emellan presidenten och kamrarne, af hvilka den senaste framkallats genom ett enhälligt beslut af deputerade kammaren att af regeringen begära brasilianska sändebndet Amarals utvisning. Detta beslut stödjer sig derpå, att i Augusti i fjol de diplomatiska förbindelserna med Brasilien afbrötos, när Amaral vid denna tid vägrade att ställa de i Uraguay stationerade brasilianska trupper till den dåvarande presidenten Flores förfogande, hvilken hade för plan att med deras tillbjelp utföra ett statsstreck. Sedan Flores statskuppsplaner misslyckats, hade dock hans efterträdare i presidentskapet, gen. Bustamente, genast åter anknutet de diplomatiska förbindelserna med Brasilien. Äfven hade brasilianska regeringen vid den nuvarande presidenten Pereiras tillträde af regeringen försett sitt sändebud med nya kreditiver, som utan betänkande antagits af Percira. Till följe häraf har Pereira äfven tillbakavisat kammarens andragande med den anmärkning, att ett dylikt andragande författningsenligt blott kan göras af begge kamrarne gemensamt. Tillika har han aflagt en högtidlig visit hos brasilianska gesandten, för att på visst sätt protestera emot de utgjutelser, som vid debatten i dep. kammaren låtet sig förnimma emot Brasilien. Såsom man kan förstå hade dessa tilldragelser utöfvat en retande verkan på biasilianska pressen. . I Buenos Ayres befarar man, att Urquiza, presidenten i Argentinska statsförbundet, skall sätta i verket sin hotelse att belägga de från Buenos Ayres införda varor med höga införseltullar, för att sålunda tvinga nämnde stad att erkänna principen af den fria flodseglationen. Den 25 Juni hade Englands sändebud hos argentinska statsförbundet, hr Christie, inträffat i Parana, den nya hufvudstaden i statsförbundet. Några dagar senare anlände derstädes äfven den franske fullmäktige. Vid öfverlemnandet af sina kreditiver lade Christie synnerlig vigt derpå, att argentinska statsförbundet föregått med godt exempel att för alla nationer frigifva seglationen på bifloderna. Kejsar Soulouque skall vara i begrepp att genom ett formligt fredsfördrag erkänna dominikanska republikens oberoende. Liktidigt skulle gränserna emellan de begge staterna regleras genom dertill å ömse sidor utsedde kommissarier, hvarvid franska och engelska konsulerna skulle fungera som skiljedomare. ms Dagens post. Österrike sätter sin arme i Italien på krigsfot. Det omtalas emellertid med anspråk på troOg a: e: fun dt an Eanorosgs aft atnr.