Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1856, sida 1

Utrikes Nyheter, PREUSSEN. Man läser i vAÄftonbladets Berlinerkorrespondens: Redan nu åter en skandal! Hertig Wilhelm af Mecklenburg, född 1827 och broder till regerande storhertigen, är hjelten deruti. Man vet, att hertigen, en ifrig ledamot af jockeyklubben, spelade sin roll i de tilldragelser, som föranledde Hinckeldeys duell. Han förlorade en ganska betydlig summa till en f. d. officer, Heydebrand, åt hvilken Ryssland, som beskyddar hertigen såsom en slägting, derföre måste utfästa en pension. Vidare figurerade hertigen i doktor Vehses process. Denne hade i sin Geschichte der kleinen deutschen llose seit der Reformation, som utgör ett slags bihang till hans större verk, påstått, att hertigen, för att förföra en ung flicka, låtit i hemlighet viga sig vid henne. Denna olyckliga skullesedan för bedrägeri ha blifvit dömd till tukthusstraff. Vehse, anklagad för lögnaktiga uppgifter, kunde icke bevisa sjelfva saken och dömdes till 6 månaders fängelse, hvilket straff han ännu aftjenar. Denne hertig Wilhelm af Mecklenburg har nu för vexelskulder hastigt måst lemna Berlin. Man säger, att han förut begärt afsked från sin plats såsom major i preussiska gardeskåren. Han har begifvit sig till Petersburg. Berlinertidningar förmäla, utan att bli vederlagda, att ett ombud för prinsen hitkommit, för att erbjuda kreditorerne 40 procents ackord. Man har i saken velat se ett slags Nemesis för Hinckeldeyduellen, ehuru visserligen en tämmeligen mild. En anekdot föranleder mycken munterhet. Hertigen skall nemligen såsom barn en gång ha druckit för mycket ur sin ammas bränvinsflaska och derigenom kommit i medvetslöst tillstånd. Berlinarne kallade honom derföre Prinz Schnaps. Nu ville onda tungor veta, att han sökte vinna den sköna dansösen Marie Taglionis tycke, men hos henne hade han en lycklig medtäflare i den rike bryggaren Bier, som låtit bygga sig ett mycket praktfullt hus vid Leipzigerplatz bredvid prins Adalberts palats. För någon tid sedan skall Bier ha skilt sig vid Taglioni. Nu har också prinsen försvunnit. På detta anspelar sista Witzet i gårdagens Kladderadatsch. Den arma! Om Bier och Schnaps förderfvas för en, så är detta en så stor olycka, att vi ej ha hjerta att drifva gäck dermed. — Detta berlinerwitz förtjenar dock att förklaras för den utländske läsaren, och det synes oss, som om detta lilla, men karakteriska drag kompletterar den bild af det preussiska lifvet, som jag önskade framställa för er. Tidningarne förmäla, att vid slutet af Juli två andra adliga officerare vid gardesregementet skaffat sig permission till en liten resa. De hafva icke kommit tillbaka, utan begifvit sig till Amerika, och lemnat efter sig 35,000 thaler skulder. Man har af konsideration för de familjer, som de tillhörde, icke vidare förföljt dessa desertörer. Denna tilldragelse skall ha föranledt Berlins polispresident hr von Zedlitz att resa till Hamburg, der han nyli