Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1856, sida 2

IICNTIIL VIII. inrikes Nyheter. Göteborg. Från Söderköping har den sorgliga underrättelsen ingått, att Brunns-Intendenten Dir J. 0. Lagberg aflidit den 14 dennes, efter 8 dagars sjukdom. Denna underrättelse skall väcka bedröfvelse icke blott hos de många personer, som äro med tillgifvenhetens och högaktningens band fästade vid en man, hvilkens innerliga, sjelfuppoffrande deltagande varit städse lika varmt för hvar och en, som begärt hans hjelp, i råd eller dåd, eller eljest med honom kommit i närmare beröring, utan ock hos alla vänner af den vetenskap (naturmedicinen), hvars befrämjande var D:r L:s lefnads uppgift. Knappt hade bonden Priessnitz i Gräfenberg gjort gällande en ny kurmethod, som i trots af det lärda läkare-skråets motstånd numera vunnit så stor framgång, att läkarne sjelfva med få undantag tillegnat sig åtminstone vissa delar af densamma, förrän D:r Lagberg skyndade att använda S:t Ragnilds rika och ypperliga källor för upprättande af en kallvattenkur-anstalt, som länge i vårt land blef den enda i sitt slag. Sedermera hafva flera liknande anstalter uppstått, men samtidigt dermed har dock den först grundlagda alltmer utvidgats, hvadan den ock, såsom vi i går sågo, varit oupphörligt alltmer besökt. Det lärer väl icke kunna förnekas, att ju denna framgång åt en kurmethod, hvars välgörande verkningar så mången olycklig sjukling med välsignelse minnes, må i hufvudsakligaste måtto tillskrifvas dess nu aflidne, hängifne apostel, som vid dessa sina sträfvanden lifvades lika mycket af sitt deltagande för lidande medmenniskor, som af sin mystisktreligiösa verldsåskådning, i hvilken denna kroppens rening och pånyttfödelse genom vatten ingick såsom ett hufvudmoment. Andra skola, såsom vi hoppas, bättre än vi förmå det, ägna den aflidnes lefnad och karakter en utförligare och värdigare framställning; för oss vare nog att tillägga, det J. O. Lagbergs namn skall lång tid lefva och nämnas med välsignelse. Man vill veta, att den aflidne förordat D:r Lagerträd i Sundsvall till sin efterträdare. — Fahlu stads och läns tidning har meddelat bref från en badresande, af hvilka det sednaste är dateradt Oroust, Tjörn och Läkav d. 10 Juli 1856. Vi återgifva derutur följande: Vi äro nu vid vår bestämmelse, en liten badort på östra kusten af ön Tjörn vid Hackefjorden. Stället är enstaka, väl bebygdt med ett stort tvåvåningshus på klippgrund 20 alnar från hafvet, och eges af en landthandlare med en betydlig jordegendom. Vi bebo här ett par vackra rum i öfra våningen, vända mot sjön, och känna den friska hafsluften inströmma genom de öppnade fönstren. En snygg trädgård med löfsal ligger invid gården, som skuggas af lummiga träd. Från det inre af ön löper en landsväg hit ned, ty här har grannskapets allmoge sitt fiskläge för minst 20 båtar, som nästan alla dagligen äro i rörelse. Dessutom hvimla dussintals seglare, stora och små, beständigt för våra ögon; en ångbåt anlöper här på sin färd mellan Göteborg och Uddevalla 4 gånger i veckan, och en dylik se vi lika ofta gå oss förbi. I handelsboden drifves en ganska betydlig rörelse, och derjemte är på stället daglig tillförsel af smör, ägg, kycklingar, fårkött, smultron, hummer, ostron och fisk utan tal. Bröd hemtas från Uddevalla och är jemförelsevis dyrast af allt, nemligen 3 rdr lispundet för torrt rågbråd, som här, för att beteckna dess goda beskaffenhet, icke såsom hos oss kallas mört,? utan skört; detta sköra bröd är också försvarligt godt, tillochmed för Fahluboer. Badhuset är väl icke magnifikt, men ypperliga bad gifvas med gyttja, hemtad i grannskapet och, enligt kännare, fullt jemngod med Strömstads. Vattnets sälta föga eftergifvande för Marstrand och Strömstad — den öppna stora fjorden för ögonen — landtlifvets be