Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1856, sida 2

bassaderna, hvilka för ögonblicket äro från alla verldens kanter under väg till Moskva. 0. J gudar! hvilka ambassader! Ordet ambassad har hittills varit missbrukadt. Man har kallat det ambassad, när en furste skickat en grefve med två lakejer till en främmande monarks kröning eller dylikt. Fattighet och armod! Det var ambassad, när sednast general Canrobert jemte en adjutant och en kammartjenare blef sänd till Stockholm för att göra bekantskap med herr Osear Björnstjerna ..... Blaff! Ambassad i ordets riktiga, stränga, egentliga mening är någonting helt annat. Dessa missioner, som nu afgå till det heliga Ryssland, det är ambassader. Men hvilken skilnad! Lis för roskull om den engelska ambassadens utrustning! Ett helt tjog unga lorder, anförda af en liten kung! Ekipager, fullblodshästar, guldoch silfverserviser! Tvåtusen packlärar, elfvatusen kofsertar, femtontusensexhundra nattsäckar och femhundra betjenter!!! Det kan ta något. Ett linjeskepp förer herrskapet. En mindre ångfregatt är lastad med trossen. Det der kan se något ut! Läs sammalunda från Frankrike! IIur de Morny har behöft ett par månader på sig för att packa och huru han knappast blifvit färdig i alla fall! Alven han har med sig ett hof af tjugo yngre diplomater, vicomter och medlemmar af den hunga börsen, ett par hundra hästar, hundratusen flaskor eau de cologne, femhundratusen par glachandskar, ett helt portatift orangeri, för att i Moskva kunna hvarje dag uppvakta de sköna Knesfruarne med friska buketter från Paris. .... Från Sverge afgår grefve Essen. Och så vidare! Det der är, som sagdt, ambassader, som heta duger och som skola låta tala om sig i seklers sekler. Man skall skrifva böcker derom; herr Jules Lecomte följer expråös med den franska ambassaden för att vara dess följetonist; man har talat om att grefve Essen skulle ta med sig vär bekante Orvar Odd... Men nu komma vi till vår utgångspunkt tillbaka. Det är måhända något vackert och ädelt äfven i detta, att monarker, hvilka nyss lågo i öppen fejd med deras ryske sjelfherrskare, redan åter glömt alla dessa strider oeh nu täfla med hvarandra om att i stället låta sig vid samma ryska sjelfherrskares kröning representera så storartadt, som möjligt; men så framt någon nu skulle säga, att det icke är så mycket monarkerna, som folken, de der gifva denna kolossala offeroch förgudnings-scen, att det är Frankrikes innersta känslor, herr de Morny vid detta tillfälle representerar, att det är Sverges underdåniga vördnad herr grefve Essen reser att nedlägga för czarens fot, ..... då nödgas vi, trots allt det der Vädla, högtidligen protestera. Ty till den graden glömmer icke Frankrike, icke England och icke Sverge sig sjelf. Och det torde ej alldeles vara ur vägen att detta äfven blir offentligt sagdt och en skilnad uppdragen mellan ett folk, som ej förnedrar sig, och en furste, som gör — hvad han vill.