Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1856, sida 3

—E——— —ö 21 o , Rättegångsoch Polissaker. Brattbergs spökeri i Majorna. Målet mellan vaktknekten eller s. k. upplåsaren i häktet, Sven Högberg och poliskonstapeln B. F. W. Aulin, angående ryktet att för dråp häktade Brattberg nyligen en natt skulle ha besökt sitt fordna hem i Majorna, åtföljd af Högberg, hvilket rykte Aulin skulle ha utspridt, förevar ånyo sistlidne Lördag å rådhusrättens andra afdelning, då inkallade vittnen, med undantag af poliskonstapeln Wenström, som anmäldes vara sjuk, tillstädeskommo och fingo efter aflagd ed afgifva sina berättelser, dervid förhöret började med Poliskommissarien Göthe, som icke hört något samtal mellan Aulin och Wenström angående ifrågavarande sak; men väl hade Wenström för vittnet omtalat, att Aulin skulle för honom ha berättat, det Högberg och stadssoldaten Hurtig samt en tredje person, som liknat Brattberg och varit iklädd ljus strähatt, den omnämnda natten gått förbi Aulin på vägen i Majorna, hvarefter samma personer begifvit sig in uti Brattbergs fordna hem, Hoppet, dit Aulin äfven ingått, då han i yttre rummet träffat Högberg och Hurtig, dervid han dock icke sett den tredje personen. Aulin hade derefter yttrat till Högberg, att det varit roligt att träffa bekanta, så att sällskap kunde fås på återvägen till staden, dertill Högberg ingenting svarat, utan straxt derefter aflägsnat sig utur rummet. Aulin, som under tiden sutit invid dörren till det inre rummet, hade derifrän hört en röst yttra: tyst, Aulin är derute. När Hurtig och Aulin sedermera följdes åt till staden, hade den förre under vägen yttrat: odetta ha vi icke gjort för intet. På Aulins fråga hvad meningen dermed skulle vara, hade Hurtig genmält, att han nog kunde tiga, men på förnyado frågor af Aulin slutligen utlåtit sig: vi ha varit ute med Brattberg i natt?. Med anledning af denna Wenströms berättelse hade vittnet härom tillfrågat Aulin, som då vidhållit allt hvad Wenström uppgifvit. I öfrigt hade vittnet sig ingenting i saken bekant. Stadssoldaten N:o 22 Carlsson hade varit på vakt uti porten till stadshäktet mellan kl. 4 och 6 på morgonen. Kl. tre qvart till 5 hade Högberg ensam hemkommit och ingått uti häktet. Någonting annat hade vittnet icke att i saken meddela. Stadssoldaten N:o 28 Iurtig hade jemte Högberg utgått från häktet kl. en qvart till 11 den ifrågavarande aftonen. Derefter hade någon stund tillbragts å ett värdshus vid Torggatan, hvarifrån de mellan kl. 11 och 12 på natten begifvit sig till Majorna. Straxt hitom Brattbergs fordna hem, Hoppet, hade Högberg och Hurtig gått förbi Aulin, men någon tredje mansperson hade icke varit i deras sällskap från staden till IIOppet. Inkomna på sistnämnda ställe, hade Aulin straxt derefter äfven infunnit sig der, då han till Högberg yttrat sin belåtenhet öfver att träffa bekanta, med hvilka han kunde få sällskap till staden. Sedermera hade Hurtig jemte Aulin åtföljts dit, men derunder hade Hurtig icke haft några sådana yttranden, som Aulin uppgifvit, angående Brattbergs förmenta besök i Majorna samma natt, samt att stadssoldaterne dervid icke skulle åtföljt honom för intet, m. m. Nattväktaren N:o 17 Ek berättade, att han berörde natt vid tolftiden på vägen vid Bierhalle mött en i mörk rock och ljus stråhatt klädd mansperson samt derpå Högberg och en tredje karl, hvilka båda senare gått bredvid hvarandra på 5 å 6 alnars afstånd efter den omnämnda manspersonen. Sedan vittnet gått förbi dem, hade det fallit honom in att mannen i stråhatten kunnat vara Brattberg, som han känt sedan många år, hvadan han också påföljande afton för sina kamrater i vakten omtalat, att han natten förut på vägen i Masthugget råkat Högberg tillsammans med Brattberg och en tredje person, gående ut åt Majorna.: Några vidare upplysningar hade vittnet icke att meddela. Efter hvad sålunda förekommit, förklarade rådhusrätten, att då genom undersökningen någonting annat ej kunnat utrönas än hvad Aulin sjelf medgifvit, eller att han nyligen en natt på vägen i Majorna sett Högberg och en stadssoldat tillsammans med en tredje person, som liknat Brattberg, fann rådhusrätten vid sådant förhållande sig böra käromålet ogilla. . i —