löd inträffar, synes deraf, att på tjugu år, som denna inrättning funnitsätill, intet fall af uppvaknande förekommit. — Man underlåter i i Frankfurt ej gerna att se die Städelsche Sammelung, med ypperliga målningar från konstens tidigare och sednare perioder, och stannar gerna framför Lessings förträffliga: Huss i Gostniz, Schadows: de Visa och Ovisa Jungfrurna m. fl. Der Römersaal är af högt intresse; den innehåller porträtter af alla kejsarne, från Carl den Store till Frans II. Der Reichsverweser Johan har ock fått en plats, nedanför kejsarne, såsom minne af hans svåra värf att under de oroliga åren efter anno 1848 hålla das grosse Vaterland i tukt och skick. — Die Judenstrasse är i sitt slag väl värd att bese. Något smutsigare och Leländigare kan man ej föreställa sig. Likväl har från denna gata utgått den bekante stiftaren af Rotschildska bankirshuset: skalden Börne har der först skådat dagen. En märkvärdig brytning har i Frankfurt inträdt inom den mosaiska församlingen. En del af dess medlemmar, de så kallade liberala, utgöra nu en egen fraktion och äro sysselsatta att bygga en synagoga, som syntes tilltagen i stora dimensioner och uppföres i en egendomligt skön stil. — Ena dagen af mitt vistande i Frankfurt hölls af här förlagde österrikiska regementen uti stadens Domkyrka ett stort Te Deum för kejsarinnans nedkomst. Kyrkan var förvandlad till ett af blommor doftande orangeri. Storartad musik dånade mot de väldiga hvalfven. Rökelsen steg i lätta vågor mot höjden: allt var skönt och upplyftande, om man sluppit se de fadda ceremonierne af en vanlig katolsk gudstjenst. Af de två österrikiska regementen, som vid tillfället paraderade, var det ena kroatiskt. Manskapet var småväxt, starkt brunet, med fula anletsdrag, men ytterst lifliga ögon. Det var kuriöst nog, att se dessa halfbarbarer, som väl knappast känna att en Gud finnes till, efter kommando falla på knä vid de särskilta handgreppen uti den katolska liturgien. (Forts.)