Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1856, sida 1

Den vansinnige srån S:t James. (öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Skakad och upphetsad, som jag var, inträdde jeg i rummet till presten, som satt och läste, men steg genast upp och kom mig till mötes med en vänlig helsning; men den frid, som herrskade i detta tysta rum och i detta ödmjukt förtröstansfulla ansigte lugnade liksom genom ett trollslag mitt hjertas passioner, och med ett framtvingadt leende fattade jag prestens framräckta hand. Men denne pröfvade menniskokännare läste igenom mina ögon i mitt hjerta. — Hvad fattas er, mylord? är det verkligen så illa med Hans Herrlighet? — Det är det, svarade jag, — ty derom vittnade hela hans uppförande. Jag berättade honom nu med allt det förtroende, som han sjelf ingifvit mig, ord för ord hvad som föregått vid mitt första besök. Då jag slutat min berättelse, såg den hederlige mannen tyst och deltagande på mig. Derpå berörde han med ena handen min skuldra, pekade med den andra upp till den blå himlen — de tunga askmolnen hade redan dragit sig bort — och derpå pekade han på den vidsträckta sjön, som återspeglade dess bild, ty vi hade under detta samtal gått fram i fönsterfördjupningen. Ä — Nin unge vän, sade han till mig med en för