Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1856, sida 1

— Det tyckes mig visserligen så . . . Men fortar! — Vet dock, att här finnes personer, som ej slagit sig till detta parti, emedan det utan deras tillhjelp; redan är mägtigt nog, ja kanske redan för mägtigt. Får jag hoppas, att ni tillåter mig att på er sida och till er fördel lägga min ringa vigt i rättvisans vågskål? . — Jag tackar er, sir, för er goda vilja, men såsom det synes och ni sjelf säger, är mitt parti det svagaste. Ni kan derför duka under, och då dukar ni under tillika med mig. — Då är jag ett offer likasom ni och ingenting vidare. Faran är minst i stånd att hejda mig på den väg, jag föresatt mig att inslå .. Ack, ni känner mig icke ännu! — Jo, jag känner er ... Och meddela mig nu, hvad jag måste veta! vo — Jag är ej ordrik, mylord, men hvad jag säger är tillräckligt, om ni derjemte ger akt på allt, som skett och kanske skall ske ... Jag är icke van att ofta blifva kallad till Hans Herlighet, markisen, och jag har funnit mig deruti, ehuru det smärtade mig, ty er familj har sedan tjugoåtta år varit min egån. Men så ofta det skedde, och dessutom så ofta jag mötte honom, frågade jag efter er, Hans Herrlighets äldste son, som genom mig blef upptagen i den kristna församlingens sköte . . men jag erhöll aldrig ett tillräckligt och för mig tillfredsställande svar. Jag måste tillstå, att detta föreföll mig besynnerligt; likväl trodde jag, att mina misstankar voro ogrundade. Då hände det för flera år sedan, att jurister och advokater, som jag ryktesvis kände och af egen erfarenhet föraktade, tid efter annan visade sig här. Med dem och i sir Mortimers närvaro egde hemliga konferenser rum; de beslut, som då fattades, anför