Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1856, sida 1

naden, ty den låg vid ändan af en bred, uråldrig kastanie-alle, som just började vid det förra jagtslottet. Denna gamla boning, som förskref sig ifrån drottning Elisabeths tid och blifvit förvandlad till en fredlig prestgård, bestod af en smal och kort hufvudbyggning med endast fyra fönster på långsidan och tvenne sidoflyglar, på hvilka höjde sig tvenne åttatio fot höga torn; det hela var uppfördt af stora skarphuggna qvaderstenar. I ett af dessa torn, i öfra våningen, var prestens studerkammare belägen. Den var rund liksom tornet och hade en kamin af svart marmor. Alla väggarna i det lilla men höga rummet voro ända upp till det hvita, med stuck-arbete prydda taket beklädda med bokhyllor, emellan hvilka sex eller åtta små marmorbyster af vår tids vise män, ifrån sina ebenholtz-fotsällningar, mötte den inträdandes blickar. Ett stort arbetsbord, en stoppad länstol och flera andra småstolar, hvilka nästan alla voro belagda med böcker, utgjorde hela möblemanget i detta rum, som tycktes vara skapadt till studerkammare. När man inträdde i fördjupningen till det höga, göthiska fönstret, såg man långt ut öfver den stora sjö, som på ena sidan begränsade min faders besittningar, och den blå och klara himlen, som hvältde sig öfver det spegelblanka vatinet, tycktes på det behagligaste harmoniera med den ensamme innevånarens lynne.