Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1856, sida 2

ÖA ————— —— skall återkomma, för närvarande hade öfvergätt på mig såsom ende arftagaren. Huru denna ädla, milda förträfsliga qvinna kom i min faders tyranniska våld, genom hvilken händelsernas magt hon blef oupplösligt förenad med honom, och om kärlek eller andra passioner sammanknutit så olika sinnen, vet jag inte; men det vet jag, att detta olyckliga giftermål först blef slutet — jag kan tyvärr inte heller här dölja sanningen — sedan det blifvit nödvändigt, och att jag några månader efter denna förening kom till verlden. I I —— Tre år sednare kallnade det formliga förhållandet mellan mina föräldrar, hvilket aldrig varit ömt, nästan helt och hållet, men likväl blef efter denna tidpunkt min yngre bror född. Åtta veckor efter dennes födelse återvände emellertid min mor med sina tjenarinnor i sin faders ekipager hem till denne, och det olyckliga äktenskapsbandet var nu för evigt brutet. De skriftliga vilkor, som dervid gjordes från min fars och farfars sida i afseende på oss båda bröder, blefvo mig aldrig bekanta och hafva, så vidt jag vet, aldrig kommit ur min fars händer. På hvems sida skulden till denna olycksaliga händelse legat, har jag väl kunnat föreställa mig, men aldrig med visshet erfarit; ty andra hade lika stora skäl att tiga, som jag kände motvilja att söka förklaringar deruti, sedan jag blifvit äldre. Blott så mycket hafva tillförlitliga personer, som kände min moder, sagt, att hon var en skön, mild, i allt älskvärd, ehuru svag qvinna. Då dessa olyckliga tilldragelser uppfyllde alla vår familjs vänner med sorg och förvåning, var jag ungefär 4 år gammal; jag vet derför personligen in