ee — Räkna på mig, sir; allt hvad som står i min makt skall jag göra — och i natt skall ni bestämdt kunna hemta frisk luft. God morgon, mine herrar, nu måste jag gå vidare. Han aflägsnade sig och vi sågo glade på hvarandra. — Ser ni, sade m:r Sidney, det går mycket bra, man måste blott gripa an saken på rätta sättet. Och nu kan ni bestämdt vänta mig, nu hindrar mig ingenting; håll derför er dörr öppen och drag försorg om att den inte knarrar; sedan ett öppet öra och ett öppet hjerta, och vi skola snart lära närmare känna hvarandra. Men latom oss nu skiljas åt och på hela dagen inte sammanträfta mera, för att inte väcka någon misstanke. Och nu, god morgon, sir! Vi skiljdes åt, och jag begaf mig till de vanliga sjukbesöken, dem jag vanligtvis icke plägade försumma. Men hela den öfriga dagen gick otroligt långsamt och tycktes aldrig vilja taga slut, och väl mera än tjugo gånger såg jag på klockan. Slutligen gick jag, för att fördrifva ledsnaden, till presten, den jag var skyldig ett besök; men jag träffade honom icke och såg mig derför nödsakad, då jag alldeles icke ha ro att läsa, att spela biljard med tjenstemännen. Änatligen kom aftonen, aftonmåltiden var intagen, de sjuke lemnade småningom parken och ledsagades till sina rum. Det blef allt tystare, och jag begaf mig till trädgården, der direktören ånyo jemte sin I familj njöt af aftonsvalkan. För att slå bort de griller, hvilka oupphörligt plågade mig, inlät jag mig i ett ovanligt lifligt samtal; men jag minns inte mera ett ord af hvad vi sade. Mina tankar sväfvade om