hög grad chikanerad af att visa sig i sällskap med dem på sina promenader i urskogarne. Vi träfta således bland vildarne samma ädla och upphöjda instinkter som bland Grennas beau mond. (Bravo!) Andra damer af det slag, som benämnas vildinnor, lemna näsan och underläppen i fred, men genomborra deremot öronbrosket och hänga deruti hvar ehanda prydnader. Det är i synnerhet IIotteno tskorna, som älska detta bruk. Dock vira egna älskvärda damer visa ju, att de i detta hänseende hafva samma smak som Hottentottskorna. Jag bugar mig för deras hottentottska skönhetssinne. (Damerna niga och herrarne applådera ) Men lemnom urskogarne, mitt herrskap! I deras 80 gliga skugga vexa inga modistideer, de äro blommor, som fordra civilisationens solbelysta jord. Bland susande palmer och gungande lianer skulle vi vantrifvas, mitt herrskap, ty der är ännu icke frackens, den koketta baises-moi hatlans. mantillens och voalens lära predikad. Vår sax, hvilken den öfriga verlden betraktar som ett allt förvandlande magiskt trollspö, är der blott två bitar jern, vridande sig kring en gemensam axel. Låtom oss således i ett enda bocksprång förflytta oss ur urskogarne inom civilisationens råmärken! . Vi vända oss först till kulturens uräldsta hem, China. Mina damer, alltsedan frossan hemsökte värt verldsberömda Grenna, kännen J China åtminstone till namnet. På edra porslinsfat och lackerade möbler finnen J dessutom trogna framställningar af Chinas folk och natur. (Forts.)