varit mindre känbart för de Ilandelskorrespondens. London den 5 Augusti 1856 (ur bref från Suse Å Sibeth). Vigtigare än alla andra elementer, hvilka i nyare tiden varit i stånd att inverka på handel, finanser och national-ekonomi, är den öfvertygelsen, som numera afgjordt träder i dagen, att detta års produktion af alla slags fältfrukter i hela Europa och Amerika utfallit mera än ymnig och i hvarje hänseende tillfredsställande. Att i några länder produceras mindre, i andra mera, är otvifvelaktigt, men det hela lofvar att lemna ett resultat, som under loppet af nästinstundande vinter måste hafva ett ofantligt inflytande på alla industrigrenar, och i sjelfva verket på alla lefnadsförhallanden. Väderleken har i hela Europa sedan detta års början icke varit ogynsam för äkerbruket; — något för mycket väta i flera länder gat tid efter annan anledning till bekymmer, men mognadstiden blef och är för närvarande gynnad af en utomordentligt fördelaktig väderlek, och skörden har i hela vestra hälften af Europa icke allenast börjat, utan är nu i full gång, måhända i mänga trakter redan slutad. Här i landet (Storbritannien) har den i alla delar otvifvelaktigt varit gifvande. Den för några veckor sedan slutade höskörden var den största, man någonsin hittills känt, — och en höskörd i detta land är en vigtig sak, ty dess penningvärde uppskattas ofta till 20 millioner pund st. Intet land i Europa sysselsätter sig i så vidsträckt skala med boskapsskötsel, foder är således en vigtig artikel. IIveteskörden lofvar att blifva riklig och af ypperlig qvalitet. Likaså alla andra fältfrukter, äfven potatesen, öfver hvilken man i år hör nästan ingen klagan. Och, hvad nästan aldrig förr inträffat, — humlen erbjuder utsigt till en riklig skörd för andra gången. Fjolårets var så stor, att ena hälften deraf ännu finnes qvar, under det att den andra hälften varit tillräcklig för en mera än vanligt stark konsumtion. Man tror att detta ärs humleskörd skall blifva lika stor som fjolårets. Om vi här nödgas tillägga, att all slags spaamäl under de sednaste tvenne veckorna fallit från 15 till 20 procent i pris, så visar sig derigenom verkan af hvad ofvan är sagdt samt derjemte början till en transformation, som ej kan hafva annat än en högst gynsam verkan. Sannt är, att arbetslönerna under de sednaste två eller tre åren varit så höga, att det höga priset på litsmedel — omkring 20 till 50 procent högre än under år med vanlig och måttligt rik produktion — arbetande klasserna. Denna arbetslön skall icke sjunka: men den, som kan köpa sina lifsmedel ungefär en tredjedel billiiii. ),w.:.55 mWwW-W —