leir, broder till den berygtade sjelfmördaren John Sadleir, rymt öfver till Sverge, har gifvit den engelska tidningen Punch anledning till ett skamlöst anfall mot Sverge, uti en uppsats, rubricerad: Ett land, sam är oss ganska mycket skyldigt, hvilken uppsats af Aftonbladet sålunda återgifvits: vpet säges att hr James Sadleir undkommit till Sverge. Detta land har blifvit en tillflyktsort för alla vanhedrade personer, som antingen rädas eller blygas att qvarstanna i England. Detta är verkligen att på ett vackert eller, rättare sagdt, på ctt fult sätt göra sig till ett nytt Botany Bay för våra bankruttörer. Alla våra sociala brottslingar begifva sig dit. Det hari afseende på vårt land intagit samma illa beryktade plats, som fordom det numera aktningsvärda Boulogne. Denna befordran borde verkligen till alla kommersiella brottslingars uppbyggelse få ett rum i Gazetten. Ilvarje slaf, som sätter sin fot på Englands jord, är i samma ögonblick fri. Den bedräglige bankruttören, en gång väl kommen på svensk jord, är på sätt och vis i samma ställning, ty han åtnjuter ögonblicklig frihet — från arrest. Han må vara så svart som helst, ingen kan röra honom. Han kan skratta åt sina kreditorer och besvara de tusende bedragnas klagolåt med ett Noli me tangere! Vi betvifla att kålrotsskörden i Sverge kommer att slå sig mycket bättre ut genom detta nya system af engelsk kultur. Imellertid, då nu Sverge finner ett synnerligt nöje uti att göra sig till ett hem för de värsta klasser inom Europa, tro vi, att man kan ge ett tillfredsställande svar på den gamla, utslitna och ledsamma frågan: IIvad skola vi göra med våra brottslingar? Vi svara härpå, triumferande: Skicka dem till Sverge!? Då detta land redan är ett öppet hem för våra bankruttörer och bedragare, skulle det väl troligen ej ha någonting emot att för en liten vedergällning äfveuledes bli en tillflyktsort för våra brottslingar. De Stockholmstidningar, som upptagit detta anfall, hafva rigtigt anmärkt, att äfven om Sadleir undankommit till och befunne sig i Sverge, hvilket nu e är fallet, så utgjorde detta icke någon rättvis anledning till förebråelser mot vårt land, enär intet fördrag finnes mellan Sverges och Englands regeringar rörande ömsesidigt utlemnande af förrymda brottslingar. Derföre förebrå vi icke heller England, att en och annan bankruttör från vårt land der vunnit en tillflygt. Men utomdess taga vi oss friheten erinra den engelska tidningen derom, att ingen af herrarne Sadleir var Svensk, lika litet som nå80n af de direktörer, hvilkas antingen medbrottslighet eller försumlighet vållat de förluster, för hvilka icke blott engelska, utan äfven svenska aktieägare i Köping-Hult-jernvägen blifvit offer; icke heller voro kontraktören hr Burge och hans borgesman hr Hevret Svenskar, lika litet som bolagets juridiska ombud hr Edmons och dess ingeniör äro Svenskar, fastmer tillhöra alla dessa personer just mr Punchses fädernesland, så att ifall fråga blir hvilketdera landet är det andra något skyldigt, det väl lärer bli England, som här får ett litet saldo i debet. Det kan emellertid aldrig falla oss in, att göra den ädla engelska nationen ansvarig för åe skurkstreck, som kunna vara begångna af en eller annan af dess individer, men hårdt synes det oss, att samma skurkstreck skola skrifvas på den svenska nationens räkning. I sammanhang härmed torde ej varaur vägen, att upplysa den engelska tidningen, det vi i Sverge alls ej äga något motsvarande till de I olyckliga vinglerier, hvilka hos de engelskajernvägsbolagen, med deras glupska gräshoppor, synas höra till ordningen, likasom att i allmänhet alla styrelseuppdrag i dylika eller andra bolag i Sverge fullgöras med en redbarhet och samvetsgrannhet, som kunde lända alla länder och icke minst England, till ett efterföljansvärdt föredöme. Vi kunna äga våra nationalfel i andra rigtningar, men hvad heder och ära angår, såväl i det enskilta som offentliga lifvet, har svenska nationen ännu icke Jjätvat Nordens gamla anseende. Derför ligger det oss ock om hjertat, att tillbakavisa hvarje sårande angrepp på vår heder, från hvilket håll det än må komma. Med hr Punch hafva vi för öfrigt ingenting otaladt, men en svensk tidning, som tillätit sig ett så obehörigt angrepp mot en annan svagare nation, skulle ej tveka återtaga anklagelsen och om möjligt gifva upprättelse för densamma, sedan man blifvit underrättad om sitt misstag. — Från Carlstad skrifves d. 6 dennes i I Werml.-Tidn.: Uppå Conradsforss bruksegares anmodan har löjtnant Aug. Nordenankar, för någon tid sedan, afvägt, utstakat och kartelagt en ny landsväg från Röjdoset vid norska gränsen till Östmarks kyrka. I Den kalkylerade kostnaden uppgår till nära 40,000 — —