med all der spänning, menniskosjälen är i stånd att uthärda, då det handlar om sä vigtiga saker, som här tycktes vara med i spelet. Otaliga gänger hade jag inom mig sjelf, enligt min egen idee, berättat historien om den vansinnige från 8:t James, och jag tröttnade icke att ätven nu ånyo upprepa den för mig med alla möjliga variationer. Sålunda råkade jag så småningom uti en slags konstlad extas, ur hvilken jag endast genom sanningens afslöjande kunde ryckas, och jag emotsag den derför med feberaktig otålighet. Jag räknade minuterna, som ännu återstodo till midnatten, och gick gick slutligen, då klockan slog tre qvart på tolf, till fönstret och öppnade detsamma. Himlen var ren och klar, och icke en vindflägt rörde sig; det herrskade en så djup tystnad omkring mig, att jag kunde höra mitt eget hjertas slag. Uppmärksam på dess hfligare rörelse, kände jag nyfiken på min puls — den slog etthundratio slag i minuten samt var derjemte full och härd. Jag anförer denna omständighet, huru besynnerligt det än må synas, nemligen att efter pulsslagen beräkna omfånget af mina känslor, emedan jag icke kunde erinra mig, att jag någonsin i mitt lif erlarit en sådan sinnesrörelse.