om drägter och moder. (Föredrag hållet i Den Förenade Skräddare-och Modesömmerske-Societeten i Grenna.) Mina damer och herrar! Låt mig utan preludier öfvergå till mitt ämne! Det är ett ämne så vidtomfattande, att intet skräddaremått kan mäta det, så rikt, att det, för att uttömmas, skulle fordra lika många volymer, som det i verlden gitvits skräddaretankar (hör, hör). Mina damer och herrar! Den tid, som vår societets reglemente skänker hvarje talare att visa udden af sitt snilles nål, skarpheten af sitt omdömes sax och vigten af sina tankars pressjern, inskränker sig till fem minuter. Ur den oändliga massan af företeelser inom klädedrägternas och modets historia? får jag derför blott välja några få, alldeles såsom den suckande herden väljer bland ängens otaliga blommor fyra eller fem till en bukett åt sin herdinna. Att pryda sig, att smycka sig, mina damer och herrar, är enligt filosofernas påstående en från menniskonaturen oskiljaktig drift (blandade rop af hör hör, och hral menar talaren mel drift? , den är gemensam för alla folk, alla tidsåldrar och kulturgrader; det är ju så naturligt, att man vill synas behaglig i egna och andras ögon! Det gifves luftstreck, der hettan är odräglig och bruket ar kläder nästan omöjligt (fasa bland ahörarnet:; man skulle derför tro, att nämnde drift saknar näring i dessa sorgliga trakter, att moder för dagen dandys och lejoninnor vore något alldeles obekant derstädes. Visst icke! ( Ahörarne lugna siq.) Glädjens, unge sprättar! Fröjdens, J rosenknoppar från pensionernas doftande rabatter! Under den sol, som skiner både på sömmerskor och annat folk, den himmel, som låter regna både på skräddare och andra syndare, finnes ingen ödemark så ödslig, att ej modet herrskar der, om der finnes menskliga varelser. (Cheers.) Uppfinningsförmågan kommer dessa arma varelser till bjelp, hvilka äro dömda att kringvandra i den enda dragt, som är oberoende af vår sax Sprättarne rista granna figurer i huden, måla en delat kroppen blå, en annan grön, en tredje röd och kromar sig, I precist som vära bodlejon här i Grenna. Damerna af goda tonen pryda sig med korall-band, fästa en ring i näsbrosket och en träbit i underläppen, och den, hvars underläpp till följe af brädbitens tyngd i mest närmar sig hakan, gapar med sublimt förakt på sina qvinliga medmenniskor och skulle finna sig i