Å ; 3 ÄÅdla menniskovänner! Bröder, systrar, sast vi alla vandra Skiljda vägar, dock till samma land Föra de; o, bistån då hvarandra, Räcken uslingen en hjelpsam hand! Ty att handla rätt, att göra godt. Är en christens sköna kall och lott. Flera år äro nu förflutna sedan jag en gång i detta blad anropade menniskokärleken till förmån för trenne arma värnlösa barn. Mitt bemödande kröntes med mer framgång än jag vågat hoppas, och de små räddades ej allenast undan det öfverhängande eländet, men deras framtid betryggades ven. Mätte Gud välsigna de ädla, som bidragit härtill. Jag har också nu något på mitt hjerta, jag har nyss sett en syn, som djupt upprört mig och uppfyllt mig med smärta och deltagande. Ack, det ges så mycket elände till i lifvet, hvarom vi ej ha någon aning, ehuru det oftast kan vandra oss nära nog — ibland framskymtar det dock ur det mörker, hvaraf det omgifves, och vi stanna häpna, förskräckta öfver ett lidande, som synes oss outhärdligt. Man hade för mig omtalat en fånig flicka, som af sina fattiga och orkeslösa föräldrar hölls instängd som ett osjäligt djur och äfven behandlades som sådant. Jag ville med egna ögon öfvertyga mig om förhallandet och återkommer nu från ett besök hos denna familj. Se här hvad jag säg: I ett hörn af köket är en afplankning ungefär 10 qv. ling och 5 qv. bred, och då jag öppnade den tillstängda dörr, som dolde dess innehåll för mina blickar, varseblet jag en mensklig varelse, sittande nedhukad på en lafve eller säng, 7 qv. från taket. Det var den arma olyckliga flickan, som der, beröfvad Hus. luft, sällskap, allt hvad som gör lifvet endast drägligt, framsläpar sin bedröfliga tillvaro. Så sitter hon dag efter dag, utan att kunna röra sig mer än högst obetydligt ty så ringa är det utrymme man tillätit henne. och den svaga liussträle, som intränger genom döcrspringan, det baller, som hon stundom utifrån förnimmer, utgöra det enda sätt, hvarpå hon kan märka tidens omvexlingar. Hennes läger är halm, hennes klädnad ett gammalt, smutsigt, groft linne, hennes föda — jag vet ej annat, än att den mäste