någon der. så hemtar jag frisk luft, och det är ju en tillätlig sak. — Det der är alltsammans mycket bra, men huru kommer ni ut ur ert rum, då det hvarje natttillåses af edra vaktare? — Det är just det, som jag skall aftala med den der mannen. Följ med, han helsar redan på mig. Mannen hade med aktningsfull höflighet aftagit mössan, i det han närmade sig. a — God morgon, gentlemen! det blir en varm ag. — God morgon, mr Cheppert, svarade den vansinnige från S:t James vänligt; ja, en mycket varm dag! om dagen går det för öfrigt nog an, men om natten kan man knappt uthärda. — Säg mig, huru bär ni er åt, för att inte qväfvas i ert lilla kyffe — fönsterna äro ju tillochmed stängda på yttre sidan? — Åh, sir, det är mycket enkelt — jag låter dörren till korridoren stå öppen, och då det finnes dragrutor derute, så har jag alltid ganska god luft utanför mitt rum. — Då är ni mycket lycklig, mr Cheppert, lyckligare än jag, ty jag är om natten nära att dö afhet— fir, sade mannen sagta och gick ett steg närmare; jag har vakt i natt; om det kan göra er ett nöje, så skall jag i natt låta dörren stå öppen, och Jag slår vad, att ni skall få en mycket angenäm natt. — Jag tviflar inte på er goda vilja, men . . . det går inte an . . . — Hvarför inte? — Derför att ert stora fickur pickar så härdt, att jag inte kan sofva, när jag hör det, och jag hör det ofta igenom båda dörrarpa.