Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1856, sida 1

Han log vid dessa ord och bevisade äfven derigenom, likasom genom sin sång, att han var vid sitt fullkomliga förstånd — ty öfverläkaren hade just samma morgon påstått för mig, och deruti var jag ense med honom, att verkligt vansinnige icke kunna le; då de försöka det, måste de antingen skratta eller göra grimaser — endast den själsfriska menniskan är i stånd att le med lugn. — Ja, ja, fortfor han; man går här hastigt till väga och lemnar intet medel oförsökt, för att komma till målet; äfven i S:t James finnas jesuiter; men jag hoppas, att vi äro klokare och snabbare än de, och att vi äro många mil härifrån, innan de kommit oss på spåren. Det skall gå bättre i natt, än jag trodde. Jag har gjort mig underrättad om, hvilken som i natt är min vaktare. Det är en af dem, som äro välvilligast mot mig, dels derför, att jag då och då gifvit honom en liten present, dels också derför, att jag stundom pratar litet med honom, ty det gifves ingentieg, hvarigenom man så lätt vinner dessa menniskor, som genom att emellanåt inlåta sig i samtal med dem. Der kommer ban just hitåt, och jag skall genast utföra min föresats. . Under det vi långsamt gingo mannen till mötes, gjorde jag mr Sidney det förslaget, som tycktes mig lättare utförbart, att jag heldre borde komma upp i hans rum, än han i mitt. — Det går aldeles inte an, svarade han, så lätt det också synes. Ni kan inte säisom frisk och sund få det infallet att spatsera ut midt i natten; om ni blefve upptäckt hos mig — och jag kan ju inte hindra någon att komma in uti mitt rum — så skulle vi båda få röna obehagligheter deraf. Deremot kan det inte falla någon in att undersöka ert rum. Får man ock på ett eller annat sätt veta, att jag, som