Man bygger ej mer, hvad man bygger at lösan lera, på flygande sand, som ofta fordom händt, man lägger med grå-sten sin grund, så är det pevändt, — det är inom vissa kretsar ett slags patent, — och fogar så med betänklighetens cement; men framför allt man glömmer ej — assurera. På detta manär man uppnår, uppnå thronerna, det fast beståndande, tryggade, solida, det sanna, som knappt ens fanns i fordomtida, det stora, som ingen framtid skall bestrida, hvars grenar sig vida öfver verlden sprida och bära hesperiska äpplen åt generationerna. Märk här: man skåde ej hunden efter håren! (det gäller i politik, som öfverallt;) man saknar måhända i tidens hela gestalt det eminenta, men uti inre halt, i kärna uppväges detta hundrafaldt, det är dess ande, som är så gudaboren. De tvckas an. dessa heroer, som medelmåttor, dt föra sig kanske mer teatraliskt, än käckt, hos dessa statsmän är någonting gårdags-kläckt, hoa dessa genier är ingen friskhetens flägt och inga axlar på denna junkerslägt! Moan vill ha ekar i stället för blomsterpottor. Men detia är, -— om icke Just ekar i skogen, — dock allt utaf eke ädla, kraftiga art, ett gry, i sanning förvånande, underbart! det spirar upp med en verldsförbluffande fart och blir i ett nu något öfverjordiskt rart; .. i går en hofnarr, i dag till minister mogen! I går en herre, knappt säker i stigbygeln, — så tycktes det kanske, — synvilla och förtal! i går polkör på en amaranterbal, i går debutant på Riddarhuset, (och skral!) i dag matador bland de främste i rådslagens sal, energiskt gripande i regeringstygeln! ... Det der är helt enkelt något i atmosferen, en färglös politisk gas, som förr man ej hatt, i nutidens feta luft en närande kraft, som ammar det herrliga med sin dolda saft, som syller med håerra fläderns ihåliga skaft! Systemet den ger den historiska karakteren. Och derför, för luttens skull, — när det är galet. att man skall födas till denna snöda verld, — säll den, som af nornan fick sig då beskärd den ynnest, i sanning allahanda värd, att just vara med och göra sin lefnads färd så der omkring adertonhundrafemtiotalet! Vi anbefalla den lilla skriften till våra läsares uppmärksamhet. — fet Skandinaviska Studenttåget 1856. Med 14 illustrationer. Stockholm. På Alb. Bonniers förlag. Arbetet sammanfattar hufvudsakligen alla de tal och verser, som blifvit producerade vid det sednaste Skandinaviska studentmötet, infattade i ramen af en kort berättelse rörande sjelfva händelserna. — Sammanfattningen är gjord efter tidningarnes referater, i hvilka talarnes yttranden icke kunna anses vara rätt väl justerade. Utgifvandet af detta arbete har sålunda mött ett temligen allvarsamt klander, då man härmed gått den officiella berättelsen om mötet, som blifvit uppdragen åt Norges studenter, i förväg. Vi vilja ej bestrida befogenheten af detta klander och ogilla lika mycket som hvar och en annan dessa förläggare-spekulationer, som ockra på vare sig fosterländska, skandinaviska eller andra högre känslor, för slem vinnings skull, hvilket blifver så mycket klandervärdare, då en förläggare tillegnat sig en egendom, hvilken han ej ägt rätt att taga i besittning; med allt detta kunde vi dock ej undgå att anmärka, det en dylik spekulatiou i viss mån kan erhålla någon ursäkt uti den långsamhet, hvarmed hittills utgifvandet af de officiella berättelserna öfver ifrågavarande möten bedrifvits, ett dröjsmål, som mycket förminskat intresset af samma berättelser. Den nu utkomna (Bonnierska) berättelsen erbjuder i yttre afseende fördelen af en hop illustrationer. Arbetet är äfven i öfrigt vackert utstyrdt. A — A — -— a om os a —