Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1856, sida 1

— —— sorgssullt, ty han strök och borstade dem hvarje öögonblick och hade i fickan en liten spegel, den han framtog, såsnart han trodde att direktören och läkaren icke sågo det. Han var en f. d. gardesofficer, den en utsväfvande, lättsinnig lefnad, spel, vadhållningar, oräkneliga kärleksäfventyr och reverser fört till dårhuset. Här hade han, besynnerligt nog, förut sysselsatt sig med att upptäcka ett nytt planetsystem; han hade ritat himlakartor med fantastiska stjernbilder, hvilka han tillade bestämda rörelser och egenskaper, och på hvilka ban lemnat en mycket vidlyftig beskrifning. Jag har ofta haft denna märkvärdiga bok i händerna och aldrig kunnat begripa, huru det var möjligt att så sinnrikt framställa så mycken galenskap. I trotts af läkarnes alla sträfvanden, var han ännu mycket fåfäng och narraktig och sökte att på allt sätt ådraga sig de närvarande damernas uppmärksamhet, i det han sände smäktande blickar till dem alla utan åtskillnad. Bastarden Edmunds roll var honom tillärnad. Jag påminner mig nu icke mera hans namn, men i St. James kallade man honom rätt och slätt löjtnanten. Näst honom satt mr Kingston, en målare, med hvilken han vanligen spelade biljard; det var en vänlig, godhjertad, förträfflig ung man om tjugoåtta år, och hade ett särdeles vackert ansigte. Då han för några år sedan målade en prinsessas porträtt, hade han till den grad förälskat sig i henne, att han betraktade sig såsom hennes jämnlike, och då han, sedan han kommit så långt, berättade för enhvar om sin kungliga härkomst och om sina kungliga utsigter, blef han allmänt kallad prinsen, och konungens af Frankrike höga roll var bestämd för honom. (Forts.)