Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1856, sida 1

Vägra rader utur en Resandes Dagbok. (Forts. fr. N:o 181.) Eftermiddagen samma dag begåfvo vi oss vidare på vår väg åt söder. Vi voro nu inom det gebit af Rhenländerna, som utgör (öremålet för så stor beundran, och som med skäl anses såsom en af de skönaste punkterna af Tyskland. Det är omöjligt att med ord skildra den skönhet af alla slag, som här förvånar, öfverraskar, tjusar och hänrycker främlingen. IIär och der stiga skyhöga klippor dristigt upp ur vågen, likasom fantastiskt utkastade af den oerhörda kraft, som någon gång, i tidernas morgon, arbetat sig fram utur jordens innandömen; på andra ställen sänka sig höga kullar, med sakta sluttning och i mjuka former, mot flodens stränder, rikt prydda med den herrligaste skog och fruktbara vinfält. Deremellan leende dalar, hvarest någon liten ström, glad och yster, hoppar ifrån sten till sten, för att förena sig med den väldige Vater Rhein, såsom Tyskarne gerna kalla den. Omväxlande med allt detta har man de yppigaste sädesfält, grönskande eller guldgula, sträckande sig i långsam sluttning mot floden. Tänker man sig nu de flesta af kullarne och bergen krönte på sina öfversta toppar med de mest romantiska ruiner af slott och riddarborgar, mer eller mindre inbäddade i den rikaste naturs grönskande omhölje, genom de tomma fönsteröppningarne och de halft förfallna hvalfven af hvilka murgrönan och andra slingerväxter fläta sina rika och grönskande löfpartier, så kan man om allt detta förundransvärdt herrliga göra sig en bild, fast den alltid blifver svag vid sidan af verkligheten. Härtill kommer, att taflan lifvas utaf hundradetals här och der utströdda byar och småstäder, af ångbåtar, som hvarje halftimma komma och gå, af jernbanstränen, som med dånande ljud ormar sig fram på den sköna stranden. Väl har jag sett lika sublim, om ej sublimare natur än denna; Norge bjuder i detta hänseende på praktexemplar af vyer, som torde ha få sina likar, hvarhelst man ock vill söka jemförelsen. Mången utsigt i våra för naturskönhet berömda provinser Blekinge och Södermanland torde vara lika idylliskt ljuf, lika harmoniskt skön, som likartade delar af Rhenländerna. Hvad beträffar vilat fantastiska och underbart formlösa partier, torde Sachsiska Schweitz i månget fall stå framom desamma. Men det egna hos Rhenländerna är, att hos dem finnes på visst sätt allt detta Arnason