Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1856, sida 1

Visst är, att blodsfördomarne ännu icke enerverat förståndet och hjertat hos den stora massan af nordens befolkning. Ett bevis härför se vi bland annat deruti, att den abolitionistiska litteraturen, vare sig i form af romaner, resebeskrifningar, biografier eller politiska broschyrer, aldrig varit så rik och saftig eller så utbredd som i närvarande tid. Ur tvenne af dessa verk: My Bondage and Freedom af Fredrik Douglas och Inside View of Slavery or a Tour among the Planters at C. 8. Parsons, begge tryckte 1855, vilja vi meddela några af Emile Montegut samlade utdrag, för att lemna läsaren färska och fullkomligt tillförlitliga skildringar af slaflifvet i södern och karakteren hos dess befolkning. Fredrik Douglas är en frigifven slaf, som genom sina förträffliga egenskaper, sin glödande vältalighet och sin själskraft blifvit en af abolitionisternas mest framstående ledare; Parsons är en personlig vän till Onkel Toms författarinna — en förständig Yankeenatur, som, då han skrifver, aldrig låter hjertat springa bort med pennan, utan lugnt gör sina iakttagelser och lika lugnt upptecknar allt hvad som i moraliskt och antropologiskt hänseende synes honom vara af intresse. Det är icke för att tala till läsarens hjerta eller uppröra hang känslor, vi meddela dessa utdrag, utan för att direkte ur verkligheten framdraga exempel på de verkningar, slafveriet utöfvar på ett folks sedlighet, tänkesätt och karakter, och för att sedan läta läsaren afgöra med sig sjelf, om en fri republik och en på menniska s naturliga rättigheter grundad statsförfattning kan bestå, då den skall upprätthällas och framgent utvecklas af sådane slags medborgare, som söderns slafegare. Den hemlighetsfullhet, som omgifver slafveriet, är det första, som förvånar oss. De europeiska resande äro i fråga om det sätt, på hvilket slafvarne i allmänhet behandlag, lika oense, som de abolitionistiske och de af plantageegarne besoldade skriftställarne i Amerika. Vi påminna oss, att en förnäm engelsk lady, en af drottning Victorias hedersdamer, nyligen fick befallning att aldrig mer visa sig vid hofvet, emedan hon tillegnat drottningen sina Reseintryck från Nordamerikas slafstater, i hvilket arbete hon visar sig fullkomligt inpyrd af de sofismer, som dagligen vanka derstädes till slafveriets försvar, och prisar slafvarnes behandling såsom den menskligaste och kärleksfullaste och deras lefnadssätt såsom nära nog det lyckligaste på jorden. Såsom ett motstycke till dessa Reseintryck behöfva vi blott erinra om Hemmen j Nya Verlden af vår såsom menniskovän och författarinna lika aktningsvärda Fredrika Bremer. Hon åter lät ej bedraga sig af den skenfagra yta, under hvilken man var angelägen att för den resande och forskande främlingen dölja slafveri-institutionens elände. Flera omständigheter bidraga emellertid att förklara denna gåta. Först och främst bör det anmärkas, att offentligheten icke existerar på de serskilta plantagerna, utan blott der en större allmänhet finnes, såsom i de stora städerna, i Baltimore, Savannah, Charleston, Nev-Orleans o. 8. v., der slafveriet naturligtvis uppträder i sin — nn