Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1856, sida 2

dringen af arbetare från franska Guyana. Några rader utur en Resandes Dagbok ), Heidelberg d. 13 Juli. Från det temligen tråkiga, fula och, trots sitt eau de Cologne, illa luktande Cöln gick vägen till det lilla älskliga och inbjudande Bonn. Bonn är universitets-stad, frejdadt genom månget inom vetenskapen lysande namn. Man ser lätt att andens lif rörer sig inom dess murar, bildande, uppmjukande och förädlande. Det är i sanning ingen paradox, att den resande af en stads yttre habitus kan med någorlunda säkerhet sluta till hvad anda, som lefver och verkar inom dess gamhälle. I handelsstäderna läser man affärslifvet på sjelfva husknutarne och på alla ansigten; allt är der rörelse, beställsamhet och slutenhet. Uti residens-städer, med byråer och embetsverk af allehanda slag, går lifvet fina takten och det förbindliga väsendet äro der hemmastadda. I universitets-städerna deremot kan osta vara tarfligt, ja fattigt. Der hafva de granna kostymerna ej sin plats och de eleganta equipagerna synas ej på gatorna. Man lägger ej för mycken vigt vid det yttre, ty man har lärt sig att värdera något högre. Ofta är på deras gator temligen oroligt, och glada sånger höras från olika håll. Men denna smula oreda, annorstädes deraf, att det är en lefnadsglad ungdom, som i känslan af sin första frihet fröjdar sig åt det sorgfria lifvet. Jag vill härmed ingalunda försvara ett sjelfsvåld, som i synnerhet gör sig gällande vid de tyska universiteterna, der jag ofta funnit rätt otrefligt att se dessa spotska miner och denna öfver all höfva egenkära hållning, som utmärker den starkt skäggbeprydde, politicerande och bier-drickande burschen; men ungdomen, den bättre delen, man kan gerna säga den större, har något älskligt, som försonar oss med dess fel och kommer oss att glömma dess oskadliga dårskaper. Bonn är beläget omedelbart på Rhens venstra strand. Af dess forntida befästningar stå ännu mot flodsidan gamla murar qvar, som gifva staden från detta håll ett grått och trasigt utseende. Men har man väl passerat de gamla qvarteren, öppnar sig utsigten, och man mötes på alla sidor af de täckaste taflor. De vackraste hus, omgifna af träd och blommor, sträcka sig långa gator utefter, och gifva staden på denna sidan utseendet af en underhållen landsbygd. — Genom den förnämsta af dessa gator, Coblenserstrasse, vandrade jag och mina reskamrater samma afton, vi anländt till Bonn, ut till den på två timmars afstånd belägna ruinen Godesberg. Vägen dit förde genom fruktbara fält. Rågen vaggade i rika vågor och åkerknarren lät här och der höra sig från de täcka sädesI fälten. Allt var som hos oss, endast mera fylligt, rikt och saftigt. Lätt gick vägen på den ypperliga chaussten, som sträckte sig i nästan rät linie, garnerad på båda sidor af körsbärsoch äppleträd. Godesberg är känd för sitt pittoreska läge, vid ingången till den skönaste delen af Rhenländerna. På en enstaka kulle af 500 fots höjd resa sig majestätiska ruiner af ett för århundraden tillbaka förfallet slott. Omkring de gråa murarne stod naturen i sin-skönaste prydnad, och solen sken så vänligt, som hon någonsin gjort det, när en gång riddarlifvet rörde sig under de stolta hvalfven. Så måste det vara: menniskoverken, äfven de stoltaste, skola ramla. Naturen blott är sig lik; den har blommor för det lysande slottet, och har det än för dess ruiner, och hvarje är kastar våren sin blomstermatta öfver riddarens mul nade ben, lika skön, som den en gång utbredde den för hans förtjusta öga. — Då vi sträfvat upp för kullens temligen branta sidor och ändtligen befunno oss på den platå, som af tiden och menniskohanden bildats på de ramlade murarne, hade vi för våra ögon en af de taflor, som naturen, så att säga, i en lycklig stund af frid, skönhet och harmoni här och der utkastar. På tvenne sidor oändliga utsigter mot det blånande sjerran, utöfver de rikaste och bördigaste sädesfält, garnerade med omväxlande skogar och lunder i sommarens högsta fägring! Emellan dessa rullad i majestätiskt allvar Rhen sina vågor, förlorande sig för vår blick mellan de söder ut stigande vinbergen. På flodens andra sida höjde sig i en kedja de romantiska Siebengebirge, sträckande sina tusen fot höga hjessor i högtidligare och mera cirklade former; den stridande mot god polis-ordning, förmedlas smakfullt bebygd och af vårdande händer väl ——— Le. 2 — mm