Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1856, sida 1

Denna komposition härrörde från en af anstaltens sinnessvage, som ocksä sjelf dirigerade den, och dess ämne var: Guds tankar vid verldens skapelse. Det var också ett thema, hvaraf en utsväfvande, öfverspänd fantasi kunde frambringa underverk, och det var just tillfället här. Denna del af konserten var derför också mera upphetsande än lugnande, och jag meddelade äfven denna min anmärkning åt direktören, som emellertid gaf mig till svar, att man af undfallenhet för komponisten tillåtit honom att få sin musik uppförd, emedan han sjelf lofvade sig stor sinneslättnad deraf, under det man å andra sidan mäste frukta att vägrandet af denna önskan skulle hafva de olyckligaste verkningar på honom, då han var en mycket axalterad menniska, och varit nära att dö af längtan att få höra sig sjelf i sin musik. Musikens karakter var spökaktig och skakande; man tyckte sig blott höra och se spökerier, tillochmed jag kunde icke återhålla en rysning. — Nu tänke man sig de vansinnige, hvilka sutto der med fruktan och bäfvan, liksom väntade de, att efter de då och då upprepade förfärliga basunstötarne, i hvilken tonart Gud naturligtvis talade, himlen skulle öppna sig och dommedagen begynna! Direktören ämnade just uttala sin tacksamhet, hvarefter presten skulle läsa aftonbönen, då till vår förvåning min granne, den sinnessvage från St. James?, steg upp och bad om tillåtelse att få föredraga en sång vid sia orgel. (Forts.)