Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1856, sida 1

Skånska tidningar meddela Biskop Thomanders lierdabres. hvilket vi här återgifva, utan kommentarier, ehuru ämne till sådana visserligen icke saknas. Brefvet lyder: Till vordige Presterskapet i Lunds stift. En ringa medarbetare, aldrig af eder försmådd alltifrån de dagar som sågo honom i armod uppvexa ibland eder, helsar eder, Näre Bröder, med Guds nåd och frid, då han efter en kort frånvaro, på eder förnyade kallelse genom sin Konungs högsinta förtroende åter inträder i eder vigda och älskade krets. Nåd och frid göres oss alla behof: han bör bäst hafva förmärkt huru oumbärliga de iäro honom. Gemensamt bekläde vi ett ansvarsfullt kall; hans räkenskap är den drygaste: detta är hans företräde. . Den Svenska församlingen har i våra dagar inkommit i för henne hittills oerhörda förhållanden. Ifrån den tid då en evangelisk kyrka begynte finnas i detta land, hafva inom henne icke försports rörelser och söndringar af den skärpa och den utsträckning som de nu varande. Frågorna äro till en stor del desamma som för århundraden tillbaka: de gälla läroembete, sakrament och derigenom äfven författning. Hvar all den misshälligheten skall stanna, är oss ännu fördoldt: det hörer oss icke till att veta tid och stund som Fadren har satt i sin makt. Men hvad oss sjelfva åligger att iakttaga, det kan så mycket mindre vara oss en hemlighet, som Guds ord häruti lemnar oss de klaraste och kraftigaste anvisningar. Menniskones Son ir kommen till att frälsa det som förtappadt var. Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får och ett af dem fore vill, öfvergifrer hon icke de nio och nittio på bergen och går bort och söker efter det som for vill? Och händer det så, att hon finner det igen, sannerligen säger jag eder, hon gläds mera deröfver än öfver de nio och nittio som ieke foro vill. Så är ock icke eder himmelske Faders vilia att någon af