ee ——— I salen fann jag allt i ordning för festens begynnande. För att gifva det hela ett festligare utseende, voro ljuskronorna tända, oaktadt vi voro i Juni månad, då det vid den tiden på dagen är alldeles ljust. Medelst tjocka förhängen hade man förstått att utestänga dagsljuset. Orkestern var försedd med notställare, på hvilka notböckerna lågo uppslagna; midt uti densamma stod den förut omtalade portativa orgeln, som tillhörde den vansinnige från S:t Jamess, ty denne måste enligt allas önskan regelmässigt börja alla konserter. De långa bänkarne på åskådare-platserna voro ännu tomma, ty jag var den förste, som inkommit i salen. Straxt efter det att klockan gifvit tecken till konsertens början, öppnades en stor flygeldörr i salens förgrund, och ledsagade af sina lärarinnor och uppasserskor inträdde först alla husets qvinliga invånare i salen; dock voro de gifta — och det af goda skäl — skiljda ifrån flickorna. Vid deras inträde sågo nästan alla med glada ansigten upp till de strålande ljuskronorna, och ett öfverraskadt vAhlÅ hördes igenom salen. De begäfvo sig till de främsta bänkarne, dock lemnade de ungefär de sex första, med hyenden beklädda stolraderna, hvilka voro bestämda för anstaltens tjenstemän, obesatta. De intogo den större hältten af bänkarne ty, som jag redan sagt, äfven i S:t James funnos flera af qvinnoän af mankönet. (Forts.)