Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1856, sida 1

vid detta besök måste undvika att väcka uppscende. Jag steg derför långsamt uppför de breda stentrapporna till hufvudbyggningen, i det jag låtsade . H mi undersöka byggnadssättet och inredningen, förevisade dörrvaktarne, hvilka voro posterade i hvarje våning och vid hvarje sväng af trapporna, den passersedel, som direktören tillställt mig, fann äfven utan att fråga mig för, den betecknade dörren i undra våningen, öppnade den och inträdde i ett rum, som erbjöd en vacker utsigt öfver Parken. Huru öfverraskad blef jag ej att, i stället för ett vanligt sjukrum i en offentlig kuranstalt, finna ett rum, försedt med alla möjliga beqvimligheter. hrokiga, ljusrandiga gardiner af tungt tyg, silfvergrå tapeter, en mångfärgad yllematta på golfvet, en divan med mörkrödt öfverdrag framför en bred spegel i förgyld ram, en inbjudande länstol framför ett skrifbord, som var alldeles betäckt med böcker och skrifmaterialier, en portativ orgel af det vackraste arbete och höga bokhyllor med de herrligaste verk af Europas förnämste skalder, filosofer och naturforskare — sådant var bohaget i det rum, der den man bodde, hvars närmare bekantskap jag nu skulle göra i ett därhus. I det temmeligen stora rummet voro tvenne fönster. Framför dessa slingrade sig murgröns-rankor och åtskilliga blomstrande träd, måhända för att skydda mot eftermiddags-solen, kanske också för att dölja de jernstänger, hvilka utifrån tillgallrade fönstren och skiljde innevånaren från hela den omgisvande lefvande verlden. (Forts.)