Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1856, sida 2

nummer af Aftonbladet för sistl. Lördag, som med ordin. posten icke hit anländer före nåsta Fredag, således först tre (säger 3) dagar sednare än det nu erhållits. Samma förhållande inträffar alltid, då någon af de snabbgående ångbåtarne afgå från Stockholm natten till Söndag. Den ifrågavarande Aftonbladsnummern medför dock inga nyheter af vigt. — I den berättelse, som styrelsen för vägoch vattenbyggnader utgifvit rörande år 1855 verkställde allmänna väg-arbeten, erfar man, rörande den första svenska jernvägen, neml. den mellan Christinehamn och sjöändans lastageplats, följande: Trafiken, som under året stigit betydligt, har bedrifvits med 33 hästar pr dag samt uppgått till 129,434 skel. jern och malm, 10,959 tunnor spannemål, sill, salt m. m., 228,752 st. tegel och skiffer samt 3018 tolfter plank, förutom 455 vagnslaster diverse gods samt 457 passagerare. Intraderne hafva utgjort 44,427 1dr riksmynt, deraf, sedan underhållsoch driftkostnad samt räntebetalning jemte amortering blifvit bestridde, återstå 5565 rdr riksmynt att utdelas till aktieägarne. Detta faktum utgör en ny bekräftelse på den satsen, att jernvägarne i vårt land skola komma att lemna gynnsamma, äfven direkta resultater. — För kort tid sedan har här af trycket utkommit: Göteborgs och Bohusläns Kongl. Hushållnings-sällskaps Handlingar, år 1855, deri man, utom sällskapets årsberättelse för 1855, afgifven af sekreteraren, finner: Stadgar för filial-afdelningarne, uppgifter från skolstyrelserna, 2:ne betänkande ang. skogshushållningen i länet, det ena af kon. bef.hafvande, det andra af hr L. Afzelius, samt slutligen berättelser ang. kreatursutförseln till England af H. Toldorp. Här finnas i dessa uppsatser några ganska märkliga momenter, som böra särskilt och närmare upptagas. — Från Sundsvall omtalas en besynnerlig häktnings-historia, hvilken utgör ännu ett bevis på huru litet myndighetens män på sina orter veta att respektera den personliga friheten. Här blef dock gerningsmannen veder börligen näpst, så att ofoget åtminstone på denna ort för någon tid bör hafva blifvit hejdadt; men det gifves andra orter, der liknande och värre saker fått passera, utan all näpst, såsom t. ex. här i Göteborg. Berättelsen lyder sålunda: Förhållandet är i korthet, att en matros å ett nyligen hitkommet norskt skepp för någon muntration i land hade blifvit bötfälld till 3: 16. bko. För utfåendet af dessa böter, för hvilka kaptenen, hvars namn är Dall, lärer lofvat vara ansvarig, hade ett par poliskonstaplar, på befallning af t. f. stadsfiskalen, rådman Westerlund, sistl. Thorsdagsafton infunnit sig på ett sweitzeri, der nämnde kapten då befann sig, och affordrat honom de ifrågavarande böterna; men denne hade sagt sig ej på detta ställe vilja betala desamma. Öfverbringande detta svar till siskalen, hade denne befallt poliskonstaplarne att kaptenen skulle häktas, hvarigenom man tillförsåg sig att säkrare utfå beloppet. Kaptenen blef också verkligen insatt i stadshäktet, men utlös e sig snart genom att erlägga den nämnda bötes-summan. Derefter utverkade kapten Dahl stämning å t. s. stadsfiskalen, hvilken af denna anledning i Måndags var inställd inför rätta, der han för sitt otillbörliga handhafvande af sitt embete blef dömd till ett års fästning samt 100 rdr rgs böter. Med anledning häraf fäller Jönköp.-bladet följande sanna anmärkning: Man ser häraf, hvarthän en falsk grundsats leder. Påtagligen hade denna olaglighet icke blifvit begången, och en tjensteman icke blifvit dömd till urbota straff, derest begreppet om oförvitliga personers oantastlighet varit strängare inpregladt och samvetsgrannare tillämpadt i allmänhet. Och likväl hade man nästan skäl att önska många dylika fall, — så framt nemligen det är enda sättet att göra Magna Chartas vigtiga grundsats inskärpt i svenska rättsväsendet. — Red:n har rörande åtskilliga anordningar vid härvarande Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset emottagit följande insända anmärkningar, hvilka vi ansett oss böra bringa till vederbörandes kunskap, med förmildring af en någongång förekommande skärpa i uttrycken, som föga torde gagna sjelfva saken: Icke Insändaren endast, utan flere med honom, hvilka begagnat sig af private rum uti Göteborgs nya Allmänna och Sahlgrenska sjukkus, hafva haft tillfälle öfvertyga sig om de, inom den annars till det yttre så ståtligt prunkande lokalen, ofta nog anmärkte hriogtfäöllighatar Ös hvilka man ancott gig härmed hör