Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1856, sida 2

Motiver till de i Tulllaxan föreslagna förändringar. (Forts Taxe-underriäitteist . 88 1 2. Dessa sså äro lika med de förutvarande, utom att redaktionen förändrats såsom cen följd af de nya myntoch vigt-bestämmelser, som i taxeförslaget blifvit införda. 8 3 Till följd af afslutade traktater eller träffade särskilda afhandlingar åtnjuta numera nästan alla främmande makter, med hvilka Sverige står i handelsgemenskap, s. k. reciprocitets-förmån eller att deras fartyg och de med dem ineller utförda varorna i Sverige behandlas lika med svenska fartyg eller som om varorna med sådana blifvit ineller utförda. Ett särskildt undantag härifrån gör dock Frankrike, hvars fartyg fortfarande behandlas såsom ofria, d. v. s. att fartygen erlägga tredubbla lastpenningar samt att de med dem förda varorna draga 40 procents tillökning vid inkommandet och 50 procents tillökning vid utgäendet. Deraf har äfven följt, att Sverige besökes af ett jemförelsevis högst ringa antal franska fartyg, eller i medeltal för de sednaste 5 åren af endast 37 st. pr år, hvilka derjemte varit af en ringa lastdrägtighet, eller omkring 2000 läster årligen. Upphäfvandet af detta hinder för en lifligare handelsförbindelse med Frankrike anse komiterade synnerligen önskvärdt, särdeles som en betydligare afsättning af svenska så väl metallsom trävaru-effekter i Frankrike bör kunna päräknas, sedan i detta land en icke oväsendtlig lindring blifvit beviljad hufvudsakligen för jern-effekter. Fördelen för svenska statskassan af den nu ingående ofrihetstillökningen är, örelsevis, af ingen betydenhet. Ilärförutan päföres ännu en s. k. extra licent-afgift för jern-effekter, som med ofria fartyg utföras, hvilken äfvenledes, efter hvad ofvan är nämndt, nu nästan uteslutande drabbar de franska fartygen. Bibehållandet af denna afgift, som uppgått till 600 å 1000 rdr årligen samt blifvit använd till löneförhöjning åt borgmästaren i Eskilstuna samt åt dervarande läkare och skolmästare, synes icke heller vara af någon vigt, cnär redan det stadgande är meddeladt, att, derest licent-medlen ej till berörde utgifter lemna tillgång, bristen skall betäckas af manufaktur-medlen. Sedan längre tid tillbaka qvarstår ett påbud, att salt icke får införas med danska fartyg, hvadan, när sådant dock sker, såsom exempelvis sistlidet år, ofrihets-tillåkningen tillämpas på en nations fartyg, som i alla andra fall tillhöra de mest gynnade. Dessa och likartade undantags-förhållanden vålla hinder och osäkerhet i den lofliga handeln, hvaraf olägenheterna icke uppvägas af den tillfälliga obetydliga inkomst-förhöjning, som på sådan väg kan tillflyta svenska tull in. komiterade tillstyrka för sin del stadgandet af den allmänna regel, att varor, som med främmande fariyg ineller utföras, må i Sverige icke vara underkastade andra eller högre afgifter, än om de med svenska fartyg ineller utföras. fr. n:o 170.) pRnA.