Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1856, sida 2

Rätteg andsoch bolissaker. För något hvar här i staden lärer det vara bekant hurusom hä ides s. k. decimalvägar en längre tid varit i bruk, sedan de för deras ändamålsenlighet samt företräden i alla afscenden framför de gamla vanliga och obeqväma vågbalanserna tillvunnit sig ett odeladt förtroende. Genom ett i dessa dagar af Göta Hofrätt meddeladt utslag hafva emellertid förenämnde förträffliga våginrättningar ansetts lagstridiga och några personer, mot hvilka åtal för deras begagnande varit anstäldt, fälts till böter, hvadan vi tro oss böra här referera det mål, som föranledt till det omförmälta utslaget. I slutet at år 1853 blef neml., — sedan till poliskammarens åtgärd remitterats en af smeden J. Tengelin hos k. general-landtmäteri-kontoret inlemnad skritt, deruti han till beifran anmält att ätskillige handlande här i stadenlbegagnade s. k. decimalvagar af ny, ej i lag fastställd konstruktion äfvensom låtit å fler: bengelin förfärdigade och med kronans märke försedde dylika vågar genom smeden P. Rasmusson vidtaga förändringar, stridande mot de i k. kungön den 2 Mars 1842 gifna bestämmelser, — åtal af rande polisfis kalen v. häradsh. I. Hansson aniskammare mot ej mindre stadens drätselkommission. förestandaren för kommerserådet 0. Wiiks kontor, kassören O. Hall, handelsbolagen Lewgren Son samt Röhss Brusewitz och grosshandl. C. J. Dymling, för begagnande af decimalvägar, hvilka, Å åsom Tengelin i dess omförmäldta anmälan jemväl anmi ärkt, på det sätt skiljde sig från de rörande sädane vågar i förenämnde k. kungörelse influtne föreskrifter, att dels vatte npasset icke vore anbragt på det i andra momentet af berörde kongl. kungörelse bestämda ställe och dels den i 3dje mom. föreskr fna graverade båge med tunga helt och hället saknades samt jemnvigten deremot bestämdes af två s. k. eggar, af hvilka den ene, som steg och nk med vågarmen, befunnes anbragt å dennes ena ända och den andre hade ett fast läge i sjelfva vågställningen, än äfven å smeden Rasmusson för det han förfärdigat några af de begagnade vågarne och å andra verkställt lagstridiga förändringar. Sedan poliskammaren från stadsjusteraren kommissionslandtmätaren C. J. Schalin infordrat yttrande öfver de ifrågavarande vågarne, och denne vitsordat desammas ändamälsenlighet och säkerhet, utlät sig poliskammaren i utslag d. 24 Jan. 1854 samt på anförde skäl ansåg de mot ifrågavarande vågbalanser framställda anmärkningar icke vara befogade; till följd hvaraf och då vagbalanserna vore så inrättade, att jemnvigten med säkerhet och tydlighet utmärktes