Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1856, sida 1

att visa deltagande och, om det är möjligt — väcka deltagande. — Ba, deltagandel svarade han leende, hvilket skönt ord! — Jag har länge önskat lära känna en läkare, som hyser deltagande — för sina patienter. — Huru, skulle ni tilläfventyrs inte rönt sådant här? jag trodde likväl, att öfverläkaren, mr Lorenzon, hyste mycken tillgifvenhet för er, som blifvit anförtrodd åt hans vård. — Visserligen menar han väl — på sitt sätt; men han är inte fri ifrån villfarelser, hvilka en gång kunde komma att hvila tungt på hans samvete. Han stod orörlig och betraktade mig med frågande blickar. Nu först föll det mig in, att jag talade med en person, som led af periodiskt vansinne, ty hittills hade såväl hans uppförande som hans tal varit af den beskaffenhet, att jag rent af glömt, att jag samtalade med hden vansinnige från St. James, Men i hans sista ord och i den mening dessa inneburo afspeglade sig en våldsam passion, som visserligen skickligt doldes af hans yttre lugn, men som dock påminte mig om hvad jag af mr Derby hört om honom. Emellertid ställde han sina ord så bestämdt till mig, att jag icke var i stånd att gifva ett fullkomligt undvikande svar. — En läkare måste vara försigtig, sade jag, och framför alla doktor Lorenzon; han har svåra pligter att uppfylla, och han uppfyller dem äfven, som jag tror, med värma och nit. Med allt detta är han lika litet ofelbar, som någon annan, och man bör inte glömma att begagna en mild måttstock, när man bedömmer en sådan man. — Ni har ganska rätt att rekommendera en sådan måttstock; men i detta ögonblick gör ni något, som