Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1856, sida 2

Dagens post. Telegrafförbindelsen mellan Saragossa och Madrid är afbruten. Den förstnämnda staden synes blifva medelpunkten för ett ordnadt och kompakt motstånd mot 0 Donnell. Enligt underråttelser af den 15 Juli hade en der bildad, af alla civiloch militärmyndigheter bestående junta med provinsens generalkapten, general Falcon, i spetsen, utfärdat en proklamation till spanska folket och uppmanat det till motstånd mot ODonnells högförrädiska åtgöranden. Telegrafdepescher från det nordliga Spanien bekräfta, att staden Logronno uttalat sig mot ODonnell, att uppror utbrutit flerestädes i Catalonien, samt att hela Arragonien och åtskilliga andra nordliga provinser ämna understödja juntan i Saragossa, dit äfven ett tillräckligt antal af Cortes medlemmar församlats, för att konstitutionsenligt kunna fatta beslut i nationens namn. Man har således att vänta ett nytt inbördes krig, hvars utgång är svår att förutse. Emellertid synes ODonnell hafva beredt sig på det värsta, och hans sak har redan segrat i Barcelona, der ett resningsförsök blifvit qväfdt och nationalgardet afväpnadt. De fasor, som karakterisera inbördeskrigen på spanska halfön, skola utan tvifvel ökas genom carlistiska partiet, som ej skall underlåta att begagna sig af förvirringen. Man eger nu detaljer om den strid, som d. 15 och 16 Juli blodbestänkte Madrids gator. Den var ganska allvarsam. Med undantag af en enda bataljon hade hela nationalgardet ställt sig på insurrektionens sida, såsom man kunnat vänta, der insurrektion och försvar af lagliga rättigheter äro ett och detsamma. Flera medlemmar af Cortes, såsom Madoz och de begge Iscosura, kämpade i spetsen för folket. Men O Donnell, som förutsett det motstånd, hans statskupp skulle framkalla, hade hopat truppmassor i hufvudstaden och iakttagit nödiga försigtighetsmått. Hans order lydde att i nödfall bränna och förstöra hela qvarter af Madrid. Såsom bevis på stridens hårdnackenhet anföres, att en jägarebataljon, som var försedd med ypperliga eldgevär och anställde stor förödelse i insurgenternas leder, å sin sida förlorade 150 man, bland hvilka öfversten, öfverstlöjtnanten och flera officerare. Men då folkets chefer dels stupat, dels öfvergifvit sina poster, började segern luta åttruppernas sida, ehuru striden fortfor ännu ett helt dygn och på vissa punkter med yttersta förbittring. Vi skola i morgon meddela ytterligare detaljer härom. Hvilken roll Espartero spelar är ännu oklart. 42 an on