Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1856, sida 2

vexlarne såsom salska singalunda förbrytare i samlläilets ögon (2). transaktioner som detta ämne ständigt lemnar nya bidrag till en karakteristik af det engelska samhällslifvets skuggsida. Här, såsom öfverallt, är det det onda, som gör största bullret af sig: och en på afstånd varande betraktare förledes lätt att deraf draga de sorgligaste slutsatser i afseende på det sedliga tillståndet inom ett samhälle, der sådane tilldragelser ega rum. En korrespondent belyser nu den i England existerande, vidt utgrenade rörelsen med falska vexlar, och han yttrar sig härom på följande sätt: Vid sidan af giftet stå larne, som drefvo Palmer de vexlar, hvarom här är fråga, äro icke vanliga vexlar; det är falska papper, om hvilka den man, som diskonterar dem, vet, att de äro falska, och just derför diskonterar han dem. Denna punkt förtjenar destomer att framhållas, som den utbredt nytt ljus öfver vissa transaktioner, hvilka höra till ordningen för dagen, ehuru de äro höljda i hemlighetens slöja. De vexlar, Palmer utfärdade voro alla skenbart accepterade af hans mor, som ett mycket rikt fruntimmer. De voro således, såsom man uttrycker sig i vexelspråket, solida papper, som med lätthet kunde låtit förvandla sig i penningar. IIvaraf kom det då, att Palmer för 13,000 pund, som han genom sin advokat i London lånt på sin mors underskrift eller accept, måste betala icke mindre än 6000 pund vexlarne. Det var vexatt begagna giftet, men i ränta, diskonto, prolongation o. s. v. inom den korta tiden al 6 månader. Blott och bart derför att modrens underskrift var falsk. Den advokat, som ombesörjde dessa penningaffärer för Palmer, ste vi det, lika väl som den bankir, hvilken försträckle penningarne på vexcln. Det var således i sjelfva verket icke modren, som häftade för sammans återbetalning, utan det var Palmers frihet, hans framtid, hans hela lif. Engelska lagstiftningen är skonslös mot förfalskare; förr straffade man dem med galgen, nu med 20 års arbete i förbrytarekolonierna. Dessa 20 år voro den garanti, som Palmer gaf bankiren. Denne kunde vara öfvertygad, att Palmer skulle göra allt, för att tillfredsställa sin borgenär, hvilket också skedde, i det vexlarne förnyades med ofantliga räntor. Nu bör man veta, att det ingalunda är ovanligt att diskontera vexlar, om hvilka bankiren vet, att de äro falska. Men å andra sidan vet han äfven, att utgifvaren hellre skall tillgripa de mest förtviflade medel, än låta vexeln bli protesterad. Den säkerhet, bankiren på detta sätt eger, är för honom lika god, om ej bättre, än den verkliga äkta underskriften. Med den sednare kan han nemligen högst fordra den vanliga räntan, diskontot och prolongationen; genom den falska underskriften får han deremot vederbörande helt och hållet i sina klor; det olyckliga offret måste ingå på hvilket vilkor som helst och uppfylla det, om han ej, utom förlusten af ära och egendom, vill underkasta sig 20 års transportation. Vexlar af detta slag böra ej förblandas med s. k. billets de complaisance, der hvem som helst accepterar papperet i sitt eget eller ett annat fingeradt namn. Det namn, som figurerar på de vexlar, hvarom här är fråga, är deremot namnet på en verklig, stor och bekant firma, och denna omständighet stämplar och utgifvaren såsom förfalDe personer, som bedrifva dylikt ocker, äro De hepersoner inlåta sig i alldeles vanliga skare. derligaste, most respectahle af sådant slag transaktioner, som förrättas genom respectable sollicitors (sakförare), hos hvilka andra respektable personer deponera stora summor, för att få dem använda på fördelaktigaste sätt. Och det fördelaktigaste sätt, hvarpå penningar kunna placeras, är just att utlåna dem till andra respektable män, sådane Som Palmer, hvilka till hvarje pris måste hafva penningar. Denna vexelverkan finna den vi är al gift och vexlar, sådan utvecklad i domstols-undersökningen, just det, som erbjöd allmänheten ett så öfvervälaigande intresse. Det var första gången, en sådan respektabel vexel på detta sätt framtvangs ur bankirens gömmor i dagsljuset, och det var det hemlighetsfulla strykninet, som åstadkommit detta, likasom vexeln å sin sida hade föranledt strykninets anlitande. Detta var visserligen en olycka för bankirerne, ty vexlarne blefvo ögonblickligen tillintetgjorda af rätten såsom falska, men hvilken lycka deremot för samhället! IIuru många vexlar skulle måhända annars ej blifvit honorerade förmedelst stryknin, utan att samhället haft den minsta aning derom ! 2AA — — gzu an pes H ansg Å uhBy a f an no