verklig lifstråga för hela samhället: På ortt och vis har han äfven lyckats häri, ty efterhand har opinionen blifvit temligen allmänt stämd för den åsigten, att tjenstemännen vid nästa riksdag böra få sig tillagda förhöjda lönevilkor; men detta förhållande, den vanliga följden deraf, att en sak länge, ihärdigt och med öfvervägande talang offentligen förfäktas, bör dock, enligt insändarens tanke, i tid bemötas med några välgrundade motskäl, på det att det icke, såsom annars lätteligen kunde hända, måtte slutligen leda till några förhastade steg. Insändaren, som sjelf ej saknar erfarenhet från yngre åren af den inre beskaffenheten utaf tjenstgöromålen inom åtskilliga embetsverk, och som alltifrån början följt denna fråga med synnerlig uppmärksamhet, har derför ansett det vara både lämpligt och nyttigt att framlägga de betänkligheter och inkast, han trott böra i främsta rummet härvid ifrågakomma. Hr K:s väl skrifna artiklar, som fullständigt belyste frågan från alla sidor, afstannade plötsligen innan ännu alla till ämnet hörande omständigheter torde hafva blifvit utredda, och den utlofvade slutliga reorganisationsplanen synes komma att alldeles uteblifva. Ett sedermera offentligtgjordt tillkännagifvande? tyckes antyda, att sådantsskett par depit, till följd af en från sjelfva tjenstemännens vida visad likgiltighet för saken eller bristande vilja hos dem att understödja agitationen. Detta hr A:s steg må bedömas huru som helst, och om det må kunna klandras, att man utaf småaktigt motstånd låter afskräcka sig från att söka denomdrifva en nyttig sak, för hvilken man en gång med ifver offentligen uppträdt och för hvars beårifvande man visat sig ega erforderlig förmåga, torde man dock just uti den nu inträffande omständigheten återfinna rätta förklaringsgrunden till många med tjenstemannaståndet i vårt land å det närmaste förknippade förhållanden, hvilka för den oinvigda mängden stundom kunna förefalla något dunkla. Så länge hr K. blott dref den satsen, att lönevilkoren borde förbättras, hade han naturligtvis medhåll af alla tjenstemän, hvilka i alla tider jämrat sig öfver för knappa och otillräckliga löneinkomster. Troligen ansågs han framträdande äfven med välvilja af sjelfva regeringen, hvilken ständigt sökt förskaffa sina tjenstemän, hennes pålitligaste anhängare, så stor aflöning som möjligt, helst sådant aldrig medför några egna uppoffringar för henne, utan alltid sker på andras bekostnad. Då deremot hr K. ville drifva saken ännu längre och sätta den påyrkade löneförbättringen i sammanhang med en allmän lönereglering; då han härunder framdrog de mångfaldiga oregelbundenheter, orättvisor och verkliga missbruk, som i aflöningsväg ega rum, samt yrkade på att tjenstgöringsförhållandena borde ordnas i sammanhang med aflöningsförhållandena, då blef det genast en annan låt inom lägret. Tjenstemännen, som funnit löneförbättringens påyrkande ganska lämpligt, funno deremot betänkligt och olämpligt att man äfven ville vidröra de öfriga frågorna samt söka införa en alltför noggranna ordning, och regeringen, som mera än allt annat afskyr system i statsförvaltningen, kallnade snart för hela saken. Det är en allmänt godkänd sats att arbetaren är sin lön värd?, men då böra äfven arbetet och lönen stå i ett inbördes någorlunda jemlikt förhållande till hvarandra. Tjenstemännen åberopa gerna denna sats och framhålla flitigt den obestridliga omständigheten, att deras aflöningsvilkor mångenstädes äro alltför knappa. Deremot se de ej gerna att man något närmare undersöker förhållandet med deras arbete, med sjelfva tjenstgöromålen. Häri göra de äfven klokt nog, ty just deruti ligger det sjuka af deras sak. Det har nemligen i långliga tider varit en riktig mani inom vårt land att tillskapa nya tjenstebefattningar, och oupphörligen framkomma ännu olikartade förslag till dylikas inrättande. Också torde intet land uti hela Europa kunna framte ett jemförelsevis till folkmängden så stort antal tjenstemän som Sverge, oberäknadt en särskilt liten här af lönlöse fjenstemän eller s. k. extra ordinarier, ett eget slägte af högst vanlottade varelser. hvilka ännu äro okända