Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1856, sida 1

smakfullt och elegant klädda. Är det då så besynnerligt att se många unga flickor nu för tiden förlora förståndet? Donna fråga besvarar sig sjelf, om man blott kastar en allvarlig och uppmärksam blick på nutidens uppfostran och lefnadssätt. Så hade jag då besökt de flesta sjukrummen, och jag kunde vara fullkomligt belåten med resultatet, ty jag måste med fullt skäl tillstå. att det hela öfverträffade min förväntan. Hvar den vansinnige från St. James? bodde hade man emellertid icke visat mig; ej heller hade direktören med ett enda ord omnämnt honom, oaktadt han gjort mig uppmärksam på många andra sjuka, som hade enskildta rum. Jag skulle gerna velat höra något närmare om honom, men jag lade band på min nyfikenhet och beslöt att först anställa mina egna betraktelser öfver honom, innan jag vände mig till andra. Mr Elliotson förde mig derpå in i sina egna rum, hvilka icke stodo efter för något af de förnämsta husen i London. Vid den andra frukosten jag här intog hos min gästfrie värd, fick jag tillfälle att iakttaga, att man i St. James ingalunda var likgiltig för ett välbesatt bord, och att man förstod att göra sig lifvet så behagligt som möjligt. Här hade jag då också det nöjet att göra närmare bekantskap med anstaltens prest, som inträdde genom dörren just i detsamma som första buteljen uppdrogs. — Ha, ha, mr Bromfield! sade direktören leende, ni kan inte höra en kork smälla, utan att ni måste vara med. — Säg snarare, att jag har en aning om, att korken skall springa, ty eljest hade jag omöjligen kunnat komma så precist. Dessa voro de första ord, som jag hörde presten i St. James vexla med direktören, och jag slöt deraf,