Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1856, sida 1

— Ni har fullkomligt rätt, men här är fräga om en verklig komponist och ieke om någon charlatan eller dilettent. Vära musiklärare uträtta dessutom otroligt, och deras elever göra dem heder, ty menniskan, äfven i det förryckta tillståndet, är aldrig fri ifrån äregirighet och önskar att utmärka sig framför sina likar. För öfrigt musicera vi flitigt, ty vi gifva regelmässigt fyra stora koncerter om året, och hvar åttonde dag en mindre, vid hvilka prisbelöningar utdelas för de bästa prestationerna. För detta ändamål hafva vi tillochmed stiftat en musikorden, och ni får sjelf se, med hvilken stolthet desse stackare bära sina insignier. Äfvenledes uppföra vi komedier tvenne gånger om året, och om ni stannar qvar hos mig så länge, som jag hoppas, så skall ni sjelf få se, huru mycken glädje och nytta vi hafva af dessa föreställningar. Men — hela detta arrangement står under ledning af öfverläkaren, som har sin uppmärksamhet företrädesvis vänd på denna kurmetod, tala med honom härom, och han skall nog säga er, hvilka utmärkta resultater den redan åstadkommit. De sjuke sjelfve, som vi träffade i deras rum, voro alla sysselsatte med någonting nyttigt; de stego upp då vi inträdde samt helsade med aktning och välvilja på direktören. De fattiges drägt var snygg och bestod af blårandiga lärftsbyxor och halsdukar, mörkblå klädesväst, yllestrumpor och skor; fruntimmernas drägt var fullkomligt motsvarande. De mera bemedlade voro klädda efter sin egen smak, dock voro alla öfverdrifvet luxuiösa eller koketta drägter, äfvensom santasi-drägter på det strängaste förpjudna. Märkvärdig föreföll mig mängden at de unga, vackra, ja, till och med mycket vackra flickor, som funnos här, och hvilka alla voro mera eller mindre