upp en till utseendet liflös kropp; det var en skomakare Johnson från Sunderland, som hade varit drucken, derigenom tagit miste om viigen och störtat ned i dammen. derifrån han icke kunde hjelpa sig sjelf. I trots af all använd möda dröjde det dock tre hela timmar, innan han gaf något tecken till lif ifrån sig, men slutligen kom han dock till inllkomligt medvetande. Huru man nu än må söka förklara hästens beteende, så är det dock säkert, att utan det kloka djurets mellankomst hade ett menniskolif gått förloradt. EPJYTDÄAFt fynd. I trakten af Kairo har en Fellah, vid planterandet af ett träd, i jorden påträffat en bildstod af röd porfyr i naturlig storlek och fullkomligt oskadadt skick. Porfyren har ingenting förlorat af sin ursprungliga glans, och arbetet är utomordentligt fulländadt Statyen tros föreStälla romerske kejsaren Diokletianus. Franske konsuln i Kairo, herr Delaporte, har inköpt den. Ebyrbar nattro. I Pesth lefde för flera år sedan en besynnerlig menniska, som lefde ett så bekymmersamt lif, att han slutligen dog af hunger, om man så får kalla det. Hans kläder voro dessutom så nötta, att man ovilkorligen trodde sig hafva en tiggare framför sig, då man såg honom. Detta original ansågs dock vara välmående och förmögen: ja, man kunde till och med kalla honom rik, alldenstund han hade 100,000 floriner liggande hos en bankir i Wien. En gång hade mannen begirvit sig i penningeangelägenheter till Wien och begaf sig genast i sina utnötta kläder till grosshandlaren för att tala med honom i affärer. Under samtalets fortgång anmärkte grosshandlaren, att vårt original mätte lefva för särdeles godt pris. Men denne svarade helt släpigt: Åh ja, om dagen behöfver jag visserligen icke mycket, hr bankir, men min sömn, den är mig dyrbar, den kostar mig rätt vackert. — IIuru så? frågade bankiren. — 3Åh, ni vet ju sjelf, att jag har mitt kapital liggande hos er till fyra procent, churu jag lätt kunde lägga ned det annorstädes för 10 procent, men då skulle jag blifva så ängslig att förlora det, att jag icke längre vågade gå till sängs. Ja ja, hr bankir, min sömn, den är dyrbar, den kostar mig rätt vackert! Times och Skriiddaren. För omkring 14 dagar sedan utagerades i London en process mellan den stora tidningen Times? och en skräddaregesäll; och processen slöts så, att Timesn utgifvare dömdes att betala 400 pd st. i skadeersättning åt skräd daren. Saken förhöll sig på följande vis: Times bekante Krim-korrespondent hade berättat i tidningen, att en berömd Londoner-militär-skräddares tagent och representant? i Balaklava råkat i krångel med polissoldaterne der, hade gifvit en af dem ett knytnäfveslag och derföre blifvit dragen inför gen. profossen, som låtit tilldela honom 20 prygel. Denna äreröriga berättelse, som var daterad lägret vid Sebastopol den 20 Nov. 1855 och infördes i Times? den 8 Dec. samma år, kom klaganden Smith, agent för Londoner-skräddaren Buckmaster, att läsa, och som ingen annan än han kunde vara menad, enär vid den tiden ingen annan dylik agent befann sig på Krim, uppmanade han Times att gifva dementi åt berättelsen, säsom till alla delar osann. Timeslät inhemta närmare underrättelser, och då det befanns att hela historien verkligen var diktad, infördes ett beriktigande i tidningen. Men detta beriktigande var, såsom klagandens advokat uttrycker sig, ett lika hånande som föraktligt, lika förnärmligt som skandalöst opus, och kunde des icke vara egnadt att gjuta helande balsam i den djupt kränkte skräddarens bröst, hvarföre han stämde Times och yrkade 1000 på i skade-ersättning. Juryn har, som sagdt, verkligen tillerkänt honom 400 pd. Times är naturligtvis ytterst missnöjd med domen. (Sn. P.)