Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1856, sida 1

let, att regeringen deri alltför mycke jemkat sig efter toriernas fördomar. Det ta var dock i öfverhusets ögon en förtjenst som der underlättade dess antagande. I un derhuset deremot, der de liberala elementern: äro mera förherrskande, hade regeringen svår för att få det antaget. Vid första läsninger gick det dock med nöd och pina igenom. Mer när huset den 10 dennes skulle konstituer: sig till komitö för att granska förslagets de taljer, väckte hr Currie den motionen, att re mittera förslaget till en special-komit6. Motionären menade, att det icke gerna var möj: ligt att tjena tvenne herrar. Lord Palmer. ston kunde icke på en gång vara de liberales ledare och gå lord Derbys ärenden. Han (motionären) ville förbinda sig att inför en specialkomitö bevisa, att förslaget kommer att verka mycket ondt, men ringa eller intet godt. Bland talare, som understödde hr Curries motion, bemärktes i synnerhet Gladstone. När det slutligen skreds till omröstning förklarade sig huset med 155 röster emot 133 för billens remitterande till en special-komite. För regeringen röstade hela falangen af tories, under det majoriteten bestod af de radikala och whiggerna, deribland lord John Russel, lord Robert Grosvenor o. sg. v. Hela den liberala pressen jublar deröfver, att billen om öfverhusets domsrätt i vademål, såsom det ofvanberörda medelvägsförslaget benämndes, gjort fiasco i underhuset. Timessammanfattar alla sina förut emot billen anförda argumenter, för att visa att den är helt och hållet förfelad. Bladet kan icke begripa huru lord Palmerston kunnat låna sig till att hos de liberala rekommendera antagandet af detta lappverk. För öfrigt har man på hans Kraftoch saftlösa försvarande af billen kunnat märka, att han äfven sjelf i sitt inre varit öfvertygad om åtgärdens halfhet. Daily News går längre och varnar premierministern för att en annan gång göra sig till verktyg för Derbys intriger, enär det annars lätt kunde hända honom, att han en vacker dag ser sig öfvergifven af det liberala partiet. Torybladen visa sig deremot ytterst förbittrade öfver billens missöde. Lord John Russels och Peeliternas opposition emot densamma väcker i synnerhet deras ilska. Ministeren anklagas helt öppet af ett liberalt veckoblad, Weekly Dispatch, för att hafva köpslagat med tories för att försäkra Big om deras röster. Affären skulle förhålla sig på så sätt, att Sir F. Thesinger, en af torriernas förnämsta ledare i underhuset, skulle erhålla en öfverdomareplats, hvars innehafvare i stället skulle blifva deputy-speaker, såsom lifstidspärerna enligt den förkastade billen kallades. Dessa kombinationer ha kullkastats genom underhusets votum, men regeringen torde i vissa frågor ändå kunna fortfarande påräkna toriernas understöd. Så t. ex. är det ganska troligt, att resultat af debatten i italienska frågan d. 14 blifvit anuorlunda, om icke tories stått på regeringens sida. Man misstänker, att regeringen af politiska motiver gynnat Sadleirs flykt, eller åtminstone blundat för densamma. Saken kommer snart på tapeten i parlamentet. EEE