lar —, den venstra var bestämd för karlarne. öfver källaren, som var inredd till boningsrum, reste sig tre höga våningar, af hvilka den öfversta var täckt med ett halfhögt zinktak, men alla voro försedda med stora, med galler stängda fönster af samma betydliga proportioner, ty luft och ljus äro de oumbärligaste vilkor för hvarje bostad, men först och främst, för ett lazarett och ett dårhus. Byggnadens väldiga fagad låg utåt en blomsterträdgård, hvarest karlar och fruntimmer, afsöndrade från hvarandra, på bestämda tider dagligen kunde njuta af friska luften och glädja sig åt anblicken och doften af de vackra blomsterpartierna. Stora gröna gräsplaner omvexlade regelmässigt med blomstrande buskgrupper; längs utmed de prydliga gångarna såg man yppiga gröna buxbomshäckar eller doftande lavendelbuskar. Skuggrika större och mindre löfsalar, försedda med bord och bänkar, såg man på båda sidor, och utom dessa voro, än under en blomstrande, skuggrik häck, än vid foten af en väldig trädstam, anbragta vackra och beqväma bänkar, hvilkas olika, inbjudande former vittnade såväl om byggmästarens smak, som om hans sinne för det trefliga och beqväma. Vid båda utkanterna af denna trädgård växte yfviga vinträd, hvilkas rika löfverk betäckte de höga murar, hvilka omgåfvo hela anstalten; men midt uti denna inbjudande vistelseort uppsprang en trettio fot hög vattenstråle, som erhöll sin näring från den stora bassinen i bad-anstalten, hvarifrån också läderslangar sträckte till alla delar af trädgården, dels för att vattna denna, dels ock för att under den varma årstiden rensa och afkyla luften. Denna del af anstalten var, som sagdt, endast bestämd till innevånarnes uppmuntran och förfriskning;