Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1856, sida 2

—ö— ———2— —————— ————— söka direktören, min kära herr Dick, tillade jag, vändande mig till denne. — Ni kunna allesammans passera, gentlemen, svarade mannen i pelsrocken och stängde gallerporten efter oss. — Det var bra sagdt af er, min bäste hr doktor, hviskade Phillips. Man kan aldrig veta, hvartill man engång kan bruka folk; ett vänligt ord kostar inga penningar och inbringa ofta god ränta ... Holla! öppna, kusin Jenkins! Det är jag, krämaren Phillips! Strax derefter blef den andra porten öppnad, och vi insläpptes med samma ceremonier, som vid den första. Vid den tredje gallerporten gick det på samma sätt, och ändtligen befunno vi oss inom den höga mur, som omgaf hela parken, hvilken låg bakom byggnaden, som hittills vändt sin baksida åt oss. Här lät Phillips sina söner stanna med vagnen och gaf dem order att vänta tills han återkomme, ty han ville genast föra mig till direktören. Vi skredo nu båda genom den vidlyftiga parken och kommo slutligen till en stor port, vid hvilken likaledes stod en serskild vakt. Ilär erforo vi, att direktören med sin familj och några af embetsmännen voro nere i trädgården framför huset, hvarest de superade. Den främsta porten var äfven stängd, och vi inträdde nu uti en, så vidt jag kunde se, väl underhållen trädgård med vackra blomsterrabatter och buskvexter; ifrån en af de löfrika gångarna hörde vi muntra röster af personer, hvilka njöto sin aftonmåltid i fria luften. — Det der låter ju ganska bra, för att vara i ett dårhus, tänkte jag, under det Phillips gått till sällskapet för att bedja direktören komma ut ett ögonblick. Han kom genast och gick ögonblickligen I