sjelf, att hans inre måtte vara en sidobild dertill, att han var godsint, ärlig och foglig, att han var glad och nöjd med det närvarande och sannolikt endast pröfvad genom till hälften glömd, sorglig erfarenhet. På bakdelen af den lilla fyrhjuliga vagn, som desse tre personer drogo fram till mig, stod en temmeligen hög korgflätad låda; främsta platsen upptogs af en mängd små lådor och paketter, hvilka voro omlindade med vaxduk. Då mannen kom mig nära, aftog han sin lilla mössa Och sade i vänlig ton, i det han nedsatte sig på mossan jemte mig: — God arton, sir! Med er tillåtelse sätter jag mig hos er. Det är en ganska frisk och vacker afton efter en så varm dag. — Det har ni rätt uti, svarade jag och besvarade lika vänligt hans helsning. Det är en stor tyngd ni har att draga, tycks det, ty både ni och gossarne bada ju i svett. — Ja, sade den äldste af gossarne, den är min själ. svår nog för oss, i synnerhet när det är så varmt. Fadren log oeh tycktes med välbehag se på den djerfve gossen. — Bob, sade han, nu kan du gerna hvila dig litet, ty nu äro vi snart vid målet. — Hvart ärnar ni er, sir? Iill S:t James, min vän; och det skulle vara mig särdeles kärt, om ni kunde säga mig, huruvida jag är på rätta vägen. Mannen såg på mig med en egendomlig blick, som jag icke kunde förklara för mig sjelf, och svarade genast: — Bravo, då äro vi reskamratar, ty jag skall också dit, och det förundrar mig, att ni så precist fun