Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1856, sida 2

Ekonomiskt. Om soda till tvättning. (Af J. E. Enlers, linnefabrikant i Danmark.) Soda begagnas i sednare tiden nästan uteslutande för nämnda ändamål, och senligt den erfarenhet jag från flera håll hemtat, användes den icke alltid med tillbörlig försigtighet, hvarförutan den mycket lätt skadar tyget. I allmänhet förfar man sålunda, att det qvantum soda, som användes lägges i ett kar och öfvergjutes med vatten för att upplösas samt står derefter nåI gon tid för bottenfällningens skull, hvarefter den meddelst ett öskar eller en stäfva öses öfver tyget, när det skall tvättas eller kokas; men genom detta förfaringssätt uppstår i den klarnade luten en rörelse, hvarigenom bottenfallet kommer i beröring med denna, och såsnart något deraf faller på tyget, ästadkommer det som oftast sköra ställen. Det säkraste förfaringssättet att sätta luten, är att hafva tvenne kar, ett större under och ett mindre ofvanpå. Uti öfra karet slås den upplösta sodan, och derefter fylles karet med vatten; då sodan blifvit bottenfäld och luten klar, låter man den sednare rinna ner i det undre karet, genom en kran, som anbringas ett par tum ifrån botten. När den utrunnit, fylles återigen det öfre karet, som man likaledes låter klarna, sedan kan luten utan skada begagnas. Det säkraste är dock att dessförinnan meddelst en lutmätare undersöka lutens styrka, som till tvätt ej bör vara högre än en grad. För ylletyger bör sodalut icke begagnas. Hamfinolja. Gång efter annan finner man i de utländska tidningarne berättelser om den stora våda, de eldsvådor och brandskador, som genom användandet af kamfinolia så ofta uppstå. Då man allmännare i Sverige börjar använda kamfinolja, och vi äfven här hafva flera lampor, hvartill detta lysämne användes, torde det vara skäl att fästa uppmärksamheten vid denna oljas försigtiga handhafvande. Denna olja är nemligen vida farligare och vida lättare antändlig än sprit, och sålunda måste noga tillses, då man häller oljan i lampan, att ej något brinnande ljus eller annan eld finnes i närheten; ty då fattar oljan genast eld, och personen, som har oljkärlet, kan ej för hettan hålla det, utan kastar det ifrån sig, hvarvid det vanligen sönderslås, eller oljan rinner ut samt uppstänker på kläderna, hvarvid dessa genast fatta eld, och personen dör, eller åtminstone svårt såras af förbränningen. Resten af oljan bildas i ögonblicket af hettan till gas, som exploderar och med en häftig knall spränger sönder väggar, dörrar, fönster, tak Åc. och det hela står i ljusan låga; hvaraf allmänneligen större eller mindre eldsvådor uppstå. Det har derföre flere gånger i Tyskland varit i fråga att alldeles förbjuda användandet af kamfinolja. Lo se a AR RR TNT