Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1856, sida 2

sjeltuppoffrande välvilja och outtröttligaste omsorg som hon åtnjöt af utmärkte personer i samhället. Uvar och en, som nalkats korsdragerskan i hennes trånga, med enkel smak prydda boning, der hon sedan åratal hvilade på sitt hvita sjukläger, omgifven af böcker och skrifsaker, skall sent glömma den dragningskraft hon der utöfvade; huru hon lifvades af sina vänners besök, soml vanligen medförde en stegring i krafter och en liflighet, som föreföll förundransvärd; huru väl hon, ehuru skiljd ifrån verlden, dock kände den; med hvilken ifver och skarpsynthet bon blickade in i vetenskapens och konstens områden, i naturens stora hushållning, som om alla dess riken legat för henne utbredde; huru menniskohjertat snart sagdt hade få hemligheter för henne; huru sannt men tillika kärleksfullt och ödmjukt hon insåg och bedömde sina likars, som sina egna, brister; huru, under outsägliga kroppslidanden, tron kämpade i hennes själ och med hvilken undergifvenhet hon lät allt sitt vetande och alla sina ovanliga själsgåfvor dömmas till intet inför den vishet, som är ett dam af Guds kraft och en strimma af den allsmäktiges herrlighet. När hennes sista suck steg ur det beklämda bröstet den 21 i sistl. månad, och dep önskade och efterlängtade hvilan kom såsom ett sommarrcgn öfver de torra fälten, gick en sällsynt rikt begåfvad ande sitt beständigt sökta himmelska ursprung glad till möte. Der fann den slutligen sitt rätta hem; här var den alltid en gäst och en främling. — —änZ EE FA AA cy