Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1856, sida 2

sjelfva konserensernas diskussionsprotokoller framläggas till offentlig granskning. Och detta har visat sig vara en fördel, icke blott för den stora allmänheten, utan ännu mer för styrelserna sjelfva. Uti hur mycket vidsträcktare mån bör icke sådant vara förhållandet, när saken angår inrikes angelägenheter, deri hemlighet icke ur någon synpunkt kan vara eller blifva hvarken nödig eller nyttig. Också ser man uti andra konstitutionella länder, t. ex. i de bada andra skandinaviska rikena, i Belgien, i Holland m. fl., ja i sjelfva det despotiska Frankrike, att ministrarne uti saker af äfven mindre vigt, afgifva sina betänkanden till regenten, innehållande deras motiverade vota för eller emot, och att dessa betänkanden offentliggöras, innan beslut derom blifvit af denjregerande fattade, — t. ex, i brödrariket Norge genom en särskilt tidning den s. k. Departementstidenden. — Oss veterligen na hitintills konungarne i de osvannämnde konstitutionella länderna icke erfarit någon olägenhet af denna offentlighet. För folken deremot är den obestridliga vinsten deraf, att de lära att känna icke blott åsigterna utan äfven skickligheten och förmågan hos de män, som bekläda det vigtiga embetet att vara konungens rådgifvare. Ett sådant offentliggörande medför äfven den stora moraliska fördelen, att den snart sagdt tvingar en minister att vara sjelfständig och icke tillåter honom att frånga den åsigt han efter moget begrundande framställt inför sin konung, eller att böja sig för dennes vilja, om den skulle afvika från hans. Nationen, likasom den offentliga pressen, erhölle äfven då en fast grund för sitt omdöme öfver de ansvarige rådgifvarne, deras kapacitet och deras karakter. Man behöfde då icke gissa sig i fram om hvilka som vore en hög viljas lydiga redskap, och hvilka som sjelsständigt utsade och försvarade sina meningar — konungens rätt alltid oförkränkt att gilla eller förkasta dessa. Man finge äfven då t illsälle att göra konungen mera heder och rättvisa, derest han fattade mera upplysta, fosterländska och statsmannamässiga beslut, än dem hans konselj tillstyrkt, i stället att man nu äfven, i detta bänseende sväfvar helt och hållet inom gissningarnes område — med ett ord den ifrågavarande metoden synes innebära all möjlig utsigt, att emellan regering och folk konstituera hvad engelsmannen oöfversättligt kallar fair play. Vi hafva framkastat detta förslag såsom i vår tanke ett bland de värdigaste föremål för det blifvande konstitutionsutskottets uppmärksamhet och såsom ett medel vida kraftigare än den nuvarande granskningen af statsrådets protokoller, för att för framtiden här i landet stadga ett konstitutionelt styrelsesätt och tillika åt rådgifvarne bereda ett lika verksamt inflytande här i Sverige som de t. ex. hafva i Norige, der, som bekant är, uppå deras tillstyrkanden eller Instillinger,? ganska genomgripande reformer blifvit af de båda ländernas gemensamme konung sanktionerade, hvilka här i landet ännu icke kunnat genomföras.