Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1856, sida 1

Tidningsösversigt. Den berygtade tidningen le Nord (en tidning, i parenthes sagdt, uppsatt icke uteslutande af Ryssland, utan af flera regeringars beskickningar på olika orter, Sverges icke undantagne) har en lång tid bortåt innehållit en hop besynnerliga korrespondens-artiklar från Sverge, af hvilka vi, efter Stockholmsbladen, återgifvit en och annan. Sednast finna vi af Folkets Röst anfördt ett bref till samma le Nord ifrån Hamburg, deri det berättas hurusom den gamle, vördade veteranen vid Upsala universitet, em. prof. Israel Hwasser nyligen hållit ett tal uti det mystiska sällskap, som kallar sig Carl Johans-Förbundet, hvari bland annat följande ord förekomma: Carl Johan förstod att det var nödvändigt för Sverige att för alltid afstå från hoppet att återeröfra sina gamla transatlantiska besittningar, och att emot det mäktiga ryska kejsardömet intaga en ställning på en gång välvillig och kraftigt defensif. Så länge detta beslut ej blifvit oåterkalleligen fattadt, skulle Sverige alltid återfalla i frestelsen att, vid hvarje nytt tillfälle som syntes gynnsamt, börja på nytt ett äfventyrligt krig, som sannolikt skulle medföra landets undergång. Af alla passioner är det ingen så mycket som det vanmäktiga hatet, underblåst af ett oupphörligt hämdbehof, hvilken skadar utvecklingen af ädla förmögenheter, så väl hos den enskilte mannen som hos nationer; också är det genom denna sidan af sin politik som Carl Johan djupast stött emot vår unga politiska skola af national-fördomarna. Men genom antagandet af den linia för sitt handlingssätt som han följt, gaf han icke endast vika för nödvändigheten, utan han invigde äfven för framtiden ett vidsträckt och fruktsamt system. För hvarje förstånd, likasom hans vandt att betrakta mensklighetens gång i dess sammanhang, utgöra de slaviska folkens närvarande belägenhet och framtid ett värdigt ämne för eftersinnande. Under det att en del, söndrade och svaga, undergifna Turkiet eller Österrike, äro med tvång qvarhållna i ett stationärt tillstånd, hafva de öfriga bildat ett stort rike, ett af de största och mäktigaste som någonsin funnits i verlden. Det förakt, som det germaniska högmodet affekterar i afseende på slaver i allmänhet, gör att man betraktar deras belägenhet, hvilka sucka under främmande ok, som fullkomligt normal, och att å en annan sida man egnar ett fanatiskt hat åt den mäktiga stat som de andra slaverne bildat. Detta hat näres genom den fruktan, som detta grannskap ingifver: en inbillad fruktan! ty det är. icke fremmande anRR ?s cCe—